Kapitel 61. Merkurius blir uppfinnare!

Merkurius och Vincent somnade i samma säng. Vincent sov för första gången på länge, han brukade mest hamna i en slags dvala där kroppen återhämtade sig. Men i natt sov han faktiskt.

Merkurius frös och kröp närmare Vincent, men eftersom hans hud var kall och sval värmde han henne inte, men tryggheten var nog.

När Merkurius gick upp var Vincent redan uppe. Han kom med ett packet till henne.
-Jag har en sak till dig.

-OH! Ge mig!

Merkurius slet till sig paketet och slet upp det, och när hon fått upp det upptäckte hon att det låg en nyckel där i.

-Jag förstår inte?

-Resten av presenten står där ute, fick den av en vän men ja. Att använda den på natten är inte samma sak.

Merkurius skyndade sig ut och såg en gammal damcykel stå där.

-IIHHH! EN CYKEL! hon sprang fram och låste upp det och bestämde sig för att ta den på en provtur.

Midnight Hollows var en mörk plats, men idag så sken solen och Merkurius njöt av värmen och ljuset. Hon trivdes bäst utomhus. Hon kände sig instängd inomhus, allra värst i källare, men som tur var hade inte Vincent någon källare.

Då slog en tanke henne, hur betalar Vincent för allt? Han har inget jobb och han verkade inte ha något kassaskåp eller något. Hon bestämde sig för att fråga när hon kom hem, men just nu ville hon bara kända vinden mot ansiktet.

När Saturnus kom hem igen skyndade hon sig hem och kramade Vincent länge, men frågan från cykelturen hängde kvar.

-Vart får du pengar ifrån? Jag menar hur betalar du hyran och så?

Vincent såg förtvivlad ut, han kliade sig i bakhuvudet och verkade tänka efter som om han inte visste vad han skulle säga.

-Jag, ehm.. får inga pengar. Jag ärvde en hel del pengar, men sånt går ju åt så.. ja. De är typ slut.
Jag äger 200 simdaler och det är allt. 

-Men... Hyran då? Syntetblodet?

-Ja, angående det. Hyran är sen och... ja. Syntetblodet jag brukar dricka börjar ta slut.

Merkurius tänkte efter, det här fungerade ju inte alls. Om inte hyran kom in så skulle han förlora huset och hon ville verkligen inte tillbaka till att leva som hemlös. "Vad kan jag göra gör att hjälpa? Vad kan jag göra?" Så gick det upp för henne.

Det fanns något hon var riktigt duktig på.

Merkurius cyklade till stadshuset med fjärilar i magen, för hon var inte säker på om hon skulle lyckas. Men när hon väl kom fram så struntade hon i nervositeten och gick in.

-Hej, vad söker du? receptionisten tittade på henne, han såg nog att hon inte visste riktigt vart hon skulle.

-Öhm, jag är en frilansande uppfinnare och undrar om ni behöver någon uppfinnare? Börjar tröttna på att bara göra små leksaker och vill börja avancera.

-Oh! Men då ska du till ingejörsavdelningen, det är våning 3. Hissen är där borta! receptionisten pekade mot hissen och Merkurius gick bort till hissen och hörde att han ropade något efter henne.

-Jag tror faktiskt de söker en uppfinnare just nu! och han hade rätt. När hon kom upp träffade hon en kvinna som sa att de sökte uppfinnare just nu. Och att hon kunde få en provanställning om hon skickade iväg vad hon uppfann till dem.

Merkurius gick ut ut byggnaden och var fylld av glädje.
"Tänk att jag ska få pengar för att uppfinna saker!"

Samtidigt på andra sidan staden hände något som Merkurius knappast skulle tro på om hon inte sett det.

Mården stod och viskade med stadens enhörning. Något som många faktiskt inte känner till, är att de flesta städer har minst en enhörning som övervakar staden. Och i denna staden behövdes det fler än en. Enhörningar håller nämligen koll på att övriga övernaturliga väsen håller sig inom ramarna och inte hittar på hyss.

Mården och enhörningen viskade och tittade sig omkring. Det gick inte att urskilja allt vad de sa men namnen "Vincent" och "Merkurius" nämndes flera gånger.

När Merkurius kom hem igen skyndade hon sig upp för att börja jobba lite med de skrotet hon hade hemma. Efter en stund kände hon sig dock uttråkad och ropade på Mården som inte verkade vara hemma.

Men det var inte ovanligt att han försvann med jämna mellanrum, han var ju trots allt ett vilt djur.

En stund senare kom en mycket lortig Mården hem, han hade hittat en väldigt spännande illaluktande hög som han var TVUNGEN att rulla sig i.

"Inget går upp emot att få rulla sig i något så illaluktande, känner mig som en helt ny grävling!" tänkte han när han tittat till Merkurius. Hon såg inte att han betraktade henne men hon rynkade på pannan när hon kände lukten.

-Mården, är det du? Vad är det som luktar?
"Oh nej, hon kommer tvinga mig att bada dags att rymma"

När Mården kom ner på första plan fick han syn på Vincent. Och han kände irritationen växa. Han gillade inte honom, men Merkurius tyckte av någon konstig anledning om honom. Och han gillade Merkurius.

När han gick ut mot balkongen kunde han inte låta bli så han kissade lite på Vincent innan han sprang ut i trädgården.

Vincent förstod först inte vad det var som hände, men när han gjorde det ropade han:
-MERKURIUS! Ditt dumma djur kissade PÅ MIG!

Merkurius kunde inte låta bli att skratta lite "hennes djur", som om någon skulle kunna äga Mården! Mården var hennes vän.

Hon gick ner för trapporna och kände att hon mådde lite illa, men antog att det berodde på stanken som Mården just nu spred i huset.

När hon kom ut på verandan satta hon ena handen på höften och lade huvudet på sned och tittade på Mården som uppenbarligen gjorde sitt yttersta för att låtsas att hon inte fanns.

-Mården?

Grävlingen vände sig demonstrativt åt andra hållet.

-Mården?

Nu krafsade han i marken och tittade upp på himlen.

-MÅRDEN. Kissade du på Vincent? när hon inte fick något svar gick hon fram och lyfte upp honom och bad in honom i badrummet och började tvätta honom.

-Hörru, det är inte okej att kissa på folk, du förstår det eller hur?

"Inte ens meningen. Han var bara i vägen"

-Må så vara, men undvik det i framtiden okej? Oh, pfft, snälla rulla dig inte i äckliga högar du hittar.

Mården suckade surt, som om hon kunde tvinga honom sluta med det!