Kapitel 38. Stackars lilla Merkurius.

Mitt i all stress och ståhej var det dags för tvillingarna att fylla år! De var ju inte mycket yngre än Oberon, och Gator och Uranus var tacksam för att den jobbiga spädbarnstiden var över. NU blev det istället återigen dags för pottträning och gåträning.

 Merkurius var ett annorlunda barn, även i en familj där föräldrarna är både varulv och utomjording. För det första skrek hon, hela tiden. Hon var ständigt sjuk så att pappa Gator fick ständigt slita med att försöka hålla henne frisk och få henne att somna.

För det andra var hon ganska ointresserad av sina syskon. Hon var helt enkelt som en enstöring i flocken. Gator visste att hennes mamma Uranus hade haft svårt att få vänner och undrade hur det skulle bli med sin dotter som var ännu mer annorlunda och med ännu starkare vilja.

Merkurius har egenskaperna:

Excentrisk

Geni

Puck däremot var väldigt lik sin storebror även om han inte var lika tillbaka dragen. Han hade ärvt sin fars sociala förmåga och hade inte problem med att främligar kom fram till honom. Förutom det var han väldigt... gul. Han hade ärvt sin pappas personlighet men sin mammas utseende. Undra om han också ärver sin pappas karisma?

Puck har egenskaperna:

Slabbig (likt Gator!)

Gillar värme

Gator slet med att lära barnen att gå och även om Merkurius tog väldigt lång tid på sig så lärde sig Puck knepen ganska snabbt. Tyvärr blev det lätt så att Puck kom lite i skymundan när hans tvillingsyster var sjuk. Men han verkade inte lida av detta utan brukade då krypa, eller nu för tiden, försöka stapla sig efter sin storebror.

Oberon trivdes med Puck och lät honom ofta jollra på medan han gjorde sina läxor. När läxorna var klara brukade de ofta leka med varandra, något Gator var tacksam för. Uranus jobbade överallt mer och att sköta om tre barn är tidskrävande och jobbigt även om en av dem inte alltid skrek efter sin pappa.

Uranus kände ibland av stämningen hemma, Gator var alltid hennes klippa men ibland drabbades hon av skuldkänslor över att Gator fick göra så mycket. Hon BEHÖVDE egentligen inte jobba över så mycket men hon kände sig snabbt instängd när hon var hemma. Även om hon skämdes över det så tänkte hon ibland att mamma-livet inte var något för henne. Hon ville ha frihet och göra vad hon ville, men när hon kom hem och mötes av sin familj försvann tankarna.

”Det finns ingen annan plats i världen jag vill vara på. Det här är min flock, och det är här jag hör hemma”

När Uranus hade en ledig stund över försökte hon minska belastningen på Gator och hjälpa till med barnen. De växer ju så snabbt och de ska lära sig gå på potta, gå och prata. Gärna allt på samma gång!

Uranus kom hem och fann Gator i köket med mat över hela förklädet och kastruller på alla bänkar, han var en mästerkock, det kunde ingen förneka! Men att städa upp efter sig var han sämre på.

Hon gick fram och hälsade på honom och funderade på om hon skulle ta en snabb dusch innan maten men ville först hälsa på alla barnen.

Puck satt på golvet i kontoret bredvid en målande Oberon och tittade på sin bror med beundran. Oberon vände sig om och log mot henne medan Puck på staplande ben gick fram för att krama henne.

”vart är nu lilla stackars Merkurius?” Tänkte Uranus och hörde sedan ett vagt snyftande. Hon gick upp på övervåningen och såg Merkurius sittandes på golvet med en leksak med tårarna rinnande från kinderna.

Uranus gick fram och lyfte upp sin dotter och tröstade henne.

-Varför är du ledsen? Mår du dåligt? Är du sjuk igen? Uranus lade handen på hennes panna och den kändes återigen varm och svettig. -Jag vet inte vad vi ska ta oss till med dig, det är så synd om dig att du alltid ska vara sjuk.

Uranus bäddade försiktigt ner Merkurius i sängen och betraktade henne. Hon somnade ganska fort men sov oroligt. De hade varit hos doktorn så många gånger att doktorn inte längre var fascinerad över varken Merkurius eller Uranus ursprung. Sedan hade ju Saturnus varit ganska välkänd i kvarteret så lite av fascinationen verkade ha släppt även om det fortfarande kastades sura blickar och viskades hårda ord om familjen när de var ute.

Ute på gräsmattan, i mörkret satt Oberon. Han gjorde sina läxor och brydde sig varken om kylan eller fukten som hängde i luften. Varulvar ser ganska bra i mörker även om de inte är förvandlade så det är väldigt ovanligt med en mörkrädd varulv!

Han hörde sin pappa ropa på honom och tänkte att han borde gå in och äta, han lillebror letade säkert efter honom igen. Men även om han älskade sin familj så ville han ibland bara sitta ensam och vara för sig själv. Något som inte alltid är lätt när man har en stor familj.

Oberon hörde ytterdörren öppnas och såg sin pappa med Puck på höften.

-Hörru, vargunge! Det är dags att stilla hungern nu, du kan gå ut en stund efter maten men klockan är mycket och det är skola i morgon! Även om rösten lät hård såg Oberon hur hans pappa log med ögonen. Han beslutade sig för att gå in och äta med sin familj. Det var trevligt att bara sitta och umgås med dem också, även om han tyckte det var jobbigt att hans syster aaaaalltiiid skulle gråta.

Efter en lång dag kom Gator och Uranus äntligen i säng, och Gator somnade som alltid väldigt snabbt. Uranus däremot hade svårt att slappna av. Hon saknade sin mamma, hon hade velat prata med henne. Hon hade så mycket frågor.

”Gör jag rätt? Jobbar jag för mycket? Men vi måste ju ha pengar, speciellt till Merkurius läkarräkningar. Men det känns som om barnen kommer i kläm, som om jag nästan blir en främlig för dem. Oh, mamma ibland önskar jag att du var här.” och efter en lång stund somnade Uranus och sov en orolig sömn.

Kanske skulle hon sova lugnare om hon sett att hon inte var ensam, att hennes mamma Saturnus höll löftet hon lovat. Hon lämnade inte hennes sida.

Men hade hon sett Saturnus ansiktsuttryck hade hon nog inte sovit lugnt, då det var plågat och oroligt.

Saturnus flög upp igenom tacket och in i Merkurius rum, där stod en gammal bekant och betraktade hennes barnbarn.

Han stod där och bara betraktade henne länge innan han vände sin tomma luva mot henne och tog hennes hand. Solen var på väg upp och dagen tillhör de levande.

De försvann innan solens första strålar föll på Merkurius som låg där i sängen, febrig som hon så ofta var, men ovetande om vem eller vilka som betraktat henne den natten.

Kapitel 37. Makeover dags!

 Det var tisdag och på väg hem från jobbet för att fira sin äldste sons och pojkväns födelsedag hörde hon chefen ropa på henne.

-Uranus, vänta lite!

Uranus suckade. Hon hade arbetat över väldigt mycket det senaste och tänkte inte göra det idag, inte på Oberons och Gators födelsedag. Men det var trots allt hennes chef så hon vände sig om.

-Yes boss?

-Du får en löneförhöjning och bonus som du får nu med en gång. Han stack en check i handen på henne. Hon blev alldeles chockad men innan hon han säga något fortsatte han:

-Du förtjänar det och du får också en befordran tillsammans med löneförhöjningen. Hem och fira med din familj och kom tillbaka på fredag.

Löneförhöjning, befordran och två dagar ledigt? Yes! Uranus blev så glad att hon stannade i klädaffären på vägen hem och köpte lite nya kläder. När hon tjänat i hop lite pengar skulle hon ta Gator på en riktigt dejt.

När Uranus kom hem så mötte hon Gator i dörren, han hade en hel hög med tvätt som han hängde upp på räcket.

-Vad har hänt med torktumlaren..?

-Merkurius har spytt hela dagen. Allt är smutsigt och torktumlaren går på konstant men nu har jag bara börjat slänga ner allt i badkaret. Jag har inte hunnit baka tårta eller någonting men vi kan fira min födelsedag någon annan dag, det är Oberon jag är orolig för.

-Jag tar fram lite glass så får han äta hur mycket glass han vill istället. Ska vi in till sjukhuset med Merkurius? Gator skakade på huvudet.

-Det behövs inte sa doktorn, inte än. Och så fort hon slutar spy så behöver vi inte oroa oss längre, nu har hon faktiskt inte spytt på 30 minuter.

Uranus skyndade sig in och kollade till barnen och Merkurius verkade äntligen ha somnat, så Uranus lyfte försiktigt ned henne i sin säng.

Puck låg i sin spjälsäng och Oberon stod och lekte med honom genom spjälorna.

-Du är en sån duktig storebror som tar hand om dina syskon trots att det är din födelsedag. Nu ska du få massa glass för att du varit så duktigt.

Men de kom inte mer än ett par steg fören han började växa, det var redan dags!

Oberon växte upp till en fin pojke! Väldigt gul i huden och sin morfars hårfärg! Att det kan hoppa en generation, det visste hon inte.

Oberon har egenskaperna:

Virtuos
Konstnärlig.

Gator gick in för att kolla till Merkurius när han kände att han också var på väg att åldras och blev överlycklig när han insåg att Merkurius inte bara hade slutat spy utan också hade somnat!

Det kunde bli en bra dag ändå!

Han gick ut och såg Uranus och gav henne en puss och berömde hennes nya outfit,

-Jag kanske också borde göra en makeover, kanske lite tråkigt att alltid ha samma gula skjorta?

-Det har vi råd med nu, jag har fått bonus! Uranus visade honom för första gången och de jublade, även om de jublade ganska tyst. Oberon stod bredvid dem och kramade sin mamma och log. Han var lika talsam som Uranus var när hon var barn.

-Du ska få en nya säng, och ett nytt rum. Vi ska bygga om lite!

-Oh, men kan jag få behålla samma tapeter. frågade Oberon. -Jag gillar mina tapeter. Gator skrattade och rufsade om Oberons hår och sa att han fick ha vilka tapeter han ville!

Det blev en helt ny våning till huset! Baksidan.

Framsidan:

Våning 1.

Våning 2.

Gator och Uranus somnade tidigt medan Oberon betraktade sitt nya rum. Han upptäckte att han hade perfekt utblick över sjön här ifrån och tittade på vattnet tills hans somnade. Men sedan vaknade han av en konstig känsla i kroppen.

Han reste sig upp och skulle precis ropa på sin pappa men istället för rop kom det ett ylande läte.

Gator hörde ylande och kastade sig upp för trapporna in i sin sons rum.

-Du är en vargunge! Jag började nästan tvivla på det. Var det läskigt att förvandlas?

Oberon kollade med stora ögon på håret som vuxit ut på hans armar och klorna.

-Nej, detta är JÄTTECOOLT. Gator log mot honom igen och visste att Oberon inte skulle sova något i natt. Han mindes själv sin första förvandling.

-Ut i trädgården med dig och lek av dig lite. Men du låter bli din mammas trädgård!

-Okej pappa! Sa Oberon som kastade sig förbi honom i sån fart att Gator nästan föll omkull. ”Det är bra att hela huset är fullt av galna vargar så ingen längre blir förvånad.” tänkte han medan han gick tillbaka ner för att gå och lägga sig.

Kapitel 36. Oberon.

 Det var stressigt hemma nu när Uranus återvänt till jobbet, men hon var tvungen att göra det för att de skulle ha råd med allt. Men enda skulle Gator inte byta ut det mot något i världen.

När tvillingarna sov spenderade han med att lära Oberon allt han kunde. De fick träna mycket på talet då Oberon verkade ha lite svårt med det hela. Gator ringde till slut Natt eftersom hans dotter var så pass mycket äldre att han kanske visste mer.

-Ta det lugnt Gator, det kommer. Det tar längre för en del barn bara. Men till slut släpper det och då är det svårare att få honom att sluta än vad det var att få honom att börja!

Men även om Oberon uttalade orden rätt och så pratade han inte mycket, och han måste ju träna! Så Gator spenderade varje ledig stund med att prata med honom.

När Gator inte var i närheten ställde Oberon till med massa hyss. Han gick tyst omkring och tittade på saker och helt plötsligt var han försvunnen. Men en dag kunde Gator verkligen inte hitta honom någonstans och sprang runt och ropade som en galning tills han såg att hans satt under bordet i vardagsrummet.

-DÄR är du ju! Puh, jag har letat överallt efter dig. Är du inte hungrig? Oberon nickade till svar, men såg fundersam ut.

-Är allt okej med dig? Du ser lite ledsen ut? Oberon tittade på honom och såg väldigt fundersam ut.

-Hud. Har annan hud. Oberon pekade på sig själv och sedan på Gator. Gator satte sig och kröp in under bordet bredvid Oberon.

-Ja, men det är bara för att man har olika hudfärger. Det finns flera olika och vi i vår familj har extra annorlunda och fina färger. Din mamma har gul som du och Puck och Merkurius har börjat blir allt mer lila i sin ton.

Oberon tittade på honom och började le och stakade sedan fram -Så.. Inte konstig? Gator försökte resa sig och slog i huvudet och Oberon började skratta. Gator kröp fram och lyfte upp Oberon i luften tills han skrattade tills han nästan kiknade.

-Inte det minsta, du ska vara stolt, du ser inte ut som andra och det är BRA inte dåligt.

Gator satte ner honom på golvet och gick ut i köket igen, han bakade en tårta. Uranus fyllde år idag och han tänkte överraska henne med en tårta. Oberon kröp iväg och sedan in i sitt rum och började leka med leksakslådan.

Av någon anledning verkade han tycka att lådan var roligare än vad leksakerna på insidan var, men Gator föredrog att han var i lådan än strövande omkring i huset.

Uranus kom hem sent och barnen hade precis somnat. Gator satt i själva verket och nickade i soffan och vaknade inte fören Uranus kom in för att hälsa.

-Hej! Jag är hemma nu. Vad är det som luktar så gott?

-GRATTIS! Jag bakade en tårta till dig! Gator gick fram och pussade henne och ledde ut henne i köket. Han sprang och tog fram tårtan och Uranus log matt åt honom.

-Att du orkar med allt. Vad hade jag gjort utan dig? Uranus gick fram och lade armarna om honom. -Du fyller ju också år snart, men jag kan inte baka tårtor.

-Det behöver du inte heller! Kan laga en själv, eller så äter vi resterna av din då vi aldrig kommer hinna äta upp den tills dess. Men blås ut ljusen någon gång! Gator puttade retsamt på henne och hon gick fram emot tårtan.

”Jag önskar att jag får en befordran så jag kan ta lite ledigt. Gator förtjänar en ledig dag.”

Uranus blåste ut ljusen och skar upp en bit till henne och Gator och de gick in och satte sig i sängen och tittade på tv. Det var så hon ville fira sin födelsedag. I lugn och ro med någon hon älskade. Efter tårtan tagit slut så hörde hon Merkurius skrika och la handen på Gators axel.

-Det är okej jag går. Har hon varit sjuk idag också? Gator suckade och lutade sig tillbaka i sängen igen.

-Ja, hon har blivit bättre men blir inte riktigt helt frisk. Doktorn trodde att hon har lite lågt immunförsvar så hon har fått lite extra vitaminer.

Uranus tänkte efter. Hon hade nästan aldrig varit sjuk, inte Natt eller deras mamma heller. Saturnus berättade att på grund av att det var så fuktigt på Galaxia så utvecklade galaxianer ganska starkt immunförsvar men det verkade inte som Merkurius hade ärvt detta.

Efter att Merkurius hade tystnat gick Uranus in i Oberons rum men upptäckte att sängen var tom igen.

-Busiga vargunge. Man hade kunnat tro att du var en apa och inte varg. Hon letade igenom rummen och fann honom till slut på kontoret stirrandes på Saturnus staffli. Uranus lyfte upp honom så att han kunde känna på det och se det närmare.

-Den var din mormors, du minns nog inte henne nu. Men om du vill så kan du få testa att måla på den när du blir äldre. Din mormor Saturnus hade inte gillat att det bara stod.

Kapitel 35. Flocken utökas!

 Uranus vaknade med en inte helt obekant smärta i magen. Det var dags igen. Men så tidigt? Visserligen var hon längre gången än vad hon trodde men hade hon räknat dagarna rätt så borde inte barnet komma ännu. ”Tänk om det är något fel?” Uranus tankar rusade igenom hennes huvud och hon började få panik.

-Gator, barnet kommer redan

-VA! Gator flög upp ur sängen och sprang runt till hennes sida av sängen och hjälpte henne att sätta sig upp.

-Det är väl alldeles för tidigt? Jag vet att du vill föda hemma men det här går inte för sig, något är fel. Vi måste åka in nu!

-Ja, vi måste...Nej, jag tror det är försent. Och innan de visste ordet av så var förlossningen igång.

Strax hade Uranus en dotter i sina armar, en lila liten sak med kort grönblått hår och ögon med hennes pupill men hon föste snabbt över dottern i Gators armar. Det var ett barn till på gång.

Efter Uranus fått fram ett barn till sprang Gator och ringde sjukhuset efter han hjälpt Uranus ner i sängen. Det kom en ambulans och tittade först på barnen för att se att de mådde bra och tog sedan Gator åt sidan.

-Barnen mår bra, de är lite tidiga för att de var två, men förlossningen har tagit hårt på Uranus och vi vill ta in henne till sjukhuset över natten. Har hon varit med om ett trauma nyligen?

-Barnen var inte... de var inte planerade. Gator kliade sig i nacken och kände sig både orolig och rädd. -Hennes mamma gick just bort, hon visste inte att hon var gravid fören nyligen.

-Vi förstår, det lär inte vara någon fara men vi vill bara på den säkra sidan.

Uranus var så trött när de förde bort henne att hon bara vinkade med ett svagt leende till Gator, som strax skyndade in till de nyfödda. Dottern var äldst men också minst, sonen som kom på andra plats var större.

Dottern skrek också redan för full hals, och var nästintill otröstlig.

När hon äntligen somnat vaknade den minsta sonen och Gator slängde en blick på klockan.

”Hm, blir nog inget jobb i morgon. Eller de närmaste dagarna, jag får nog... jag får nog säga upp mig. Om vi får dåligt med pengar får vi börja sälja saker, Uranus kommer inte klara det här själv.”

Hans nyfödda son låg nu stillsamt i sin säng och Gator stoppade om honom. ”Vi ska nog döpa dig efter en Uranus måne också, Puck gillar jag. Det passar din stil. Du är nämligen gul från topp till tå”. Och det var han, han hade inte lika mörk hudfärg som sin storebror men både ögon och hår var gula.

Uranus stannade kvar på sjukhuset i två dagar, andra dagen besökte Gator henne med alla barn och trots att läkarna tyckte hon skulle stanna och återhämta sig en dag till vägrade hon.

-Det är min förstfödda sons födelsedag och min dotter saknar ännu namn. Jag tänker inte ligga kvar!

-Då kan vi inte stoppa dig, men du måste ta det lugnt. Du får inte överstränga dig själv!

Gator fick hjälp av några skötare att bära ut barnen medan han rullade ut Uranus i en rullstol något som hon var väldigt sur över. ”Som om jag inte skulle kunna gå själv, pyttsan” mumlade hon för sig själv med armarna i kors.

Under resan hem somnade lyckosamt de minsta så Gator smög på tå in med dem i sina sängar och hjälpte sedan Uranus ut ur bilen. Hon vägrade dock låta honom hjälpa henne in även om hon lät honom bära Oberon.

När de kom in i köket såg Gator hur hon log. Medan hon väntade i bilen hade en tagit fram en tårta som han köpt.

-Du tänker du alltid på allt du. Sa Uranus och pussade honom på kinden. Hon tog sedan Oberon ur hans famn och gick fram för tårtan.

Oberon stirrade på ljusen med ögon fyllda av förundran och Uranus log när hon såg hur han försökte sträcka sig efter dem.

-Nu blir du minsann stor lilla vargunge, Sa Uranus ömt medan Gator stod i tårar och blåste i tutor och skramlade i skramlor tills alla tre barn började gråta.

Oberon var ett ganska stillsamt barn som var ganska lik Uranus när hon var barn. Han föredrog ofta att bara sitta bredvid och titta på vad de andra gjorde.

Oberon har egenskaperna:

Konstnärlig

Virtuos

Även om Uranus sov väldigt mycket försökte hon spendera en kort tid med varje barn enskilt varje dag. Gator vad den som slet mest, men alltid med ett leende.

Det var han som varje dag tränade med Oberon så att han skulle lära sig gå, men när han tog sina första steg stod han och matade ena tvillingen och bytte blöja på den andra.

Tvillingarna var nu fyra dagar gamla och flickan hade fortfarande inte fått något namn, men när Uranus såg Oberon ta sina första steg kom namnet till henne.

-Merkurius! Sa hon mellan de ansträngda andetagen då hon tagit med Oberon och sprungit till Gator för att dela mes sig.

Gator tittade på henne och svarade sedan långsamt:

-...är en planet....? Han kopplade inte alls, hade han glömt bort att både hon och sin mamma var döpta efter planeter som såg ungefär likadana ut och lyckosamt nog delade samma namn på både jorden och Galaxia.

-Jag vill att hon ska heta Merkurius. Om du gillar det.

-Merkurius. Upprepade Gator och flickan som låg i hans famn log med glittrande ljusa ögon.

-Det stämmer bra, jag tror att hon redan visste det och bara väntade på att vi skulle komma på det.

Uranus hjälpte Gator att få tvillingarna i säng och märkte inte ens att Oberon på ganska vingliga ben började stega i väg.

Han gick ut ur tvillingarnas rum som låg vägg i väggs med hans eget och igenom korridoren tills han kom till vardagsrummet.

Han gick ut i hallen och lyckades på något sätt få upp ytterdörren och hasade sig ner för trapporna.

Uranus stod och tittade på tvillingarna tills Gator vände sig om och utbrast:

-Vart är Oberon? De sökte till en början ganska lugnt men till slut febrilt i huset tills Uranus av en tillfällighet tittade ut igenom fönstret i deras sovrum.

-GATOR! Han är i trädgården?

-Hur i hela världen har han kommit ut?

Uranus sprang ut och tog det lilla tultande byltet som var alldeles blöt om fötterna efter ha stegat omkring i trädgården mitt i natten, som om det vore det mest naturliga i världen.

Kapitel 34. Återanvändning.

 Uranus hade svårt att sova, och det var inte bara för att Oberon vaknade på natten, inte heller för att hon tänkte på Saturnus. Hon kände sig instängt av att vara hemma. När Gator frågade om de kanske skulle flytta ut Oberon till det stora rummet som var utanför deras, för att hon skulle sova bättre, fick hon ide.

-Ta mammas rum. Det ska inte behöva stå tomt och då hör vi honom fortfarande när han vaknar.

Gator log och nickade och pussade hennes panna innan han gick för att börja plocka ordningen där inne.

Det hela tog två dagar och Uranus hade blivit ivrig över att se resultatet.

-Okej, inte tjuvkika nu då! Gator ledde in henne i rummet och höll för hennes ögon. Hon försökte tjuvkika men såg inget för hans fingrar.

-Nu får du se! Gator släppte ner sina händer och Uranus drog efter andan. ”Att han gjort allt detta på två dagar trots att han jobbat!” Gator såg på henne med ett ivrig min i ansiktet.

-Det är perfekt! Uranus kysste honom och höll kvar honom i sin famn, han var perfekt. Hon tittade på hans fräknar och var glad att han tyckte om henne lika mycket som hon tyckte om honom.

Uranus släppte honom till slut och gick in i rummet bredvid som var huset läshörna. Det var här hon sitt sin mamma för sista gången. Hon föll i gråt igen. Hon kände sig känsligare än vad hon brukade i dag. ”Men sorgen går väl upp och ner antar jag” tänkte Uranus.

Uranus var väldigt förtjust i att springa och jogga men sedan Saturnus bortgång hade de inte skett en enda gång så hon hade börjat gå upp i vikt. Men det kunde också bero på att Gator försökte pigga upp henne med fantastiska middagar varje dag. ”Det är som om han försöker laga bort sin sorg.”

Uranus mindes plötsligt att hennes mamma brukade förslå ett barn när man kände sig nere. Eller glad, eller mätt eller trött eller pigg. ”Den här planeten är för torr, det väger man upp med ett och annat riktigt långt bad” Brukade hon säga.

Uranus gick in badrummet och tappade upp ett varmt bad och när hon skönt ner i det varma bubbliga vattnet kändes det faktiskt lite bättre. Hon skulle nog ut och springa sedan.

Efter badet gick hon in Oberons sovrum och såg Gator bädda om honom. ”Vad hade jag gjort utan dig Gator? Jag orkar knappt någonting, men du verkar orka allt.”

Hon stod där och betraktade honom och han ryckte skrämt till när han såg henne och skrattade sedan.

-Du skrämde mig, vad står du där och smyger för? Uranus gick fram och ställde sig bredvid honom och tittade på Oberon. Han var ett väldigt tyst barn, han var vaken och låg mest där och tittade på dem med armarna svajande längst med sidorna.

-Ville bara kolla till mina favoritkillar. sa Uranus.

-Jag tänkte även säga att jag tänkte gå ut och jogga lite, behöver lite frisk luft.

Gator nickade och följde henne till dörren och Uranus kände hur han betraktade henne när hon började jogga där ifrån.

Hon kom inte långt innan hon kände illamåendet komma tillbaka och hon saktade in. ”Detta ständiga illamående! Har inte mått så här illa sen..” Uranus drog efter andan och gick förbi affären för att köpa ett test.

Hon lånade affärens toalett och när hon betraktade sig själv i spegeln så blev hon så säker att hon knappt behövde ta testet. Hon hade gått upp mycket i vikt.. men bara över magen.

Hon tog testet för säkerhetens skull och ja, visst var hon gravid, testet visade också att hon var långt gången. Hur kunde hon varit så blind? Hon tog taxi hem och tänkte att det var lika bra att berätta för Gator med en gång.

När hon kom hem så såg hon att Gator låg i soffan med en bok tappad på golvet, hon log mot honom. Han slet så hårt. Hon hjälpte honom till sängen och upptäckte att hon själv var trött och somnade strax.

Dagen efter så vaknade hon av att Gator gäspande satt på sängkanten och sträckte på sig.

-Du, vår lilla flock kommer snart bli större.

-Vår flock kommer bli större? Gator tittade nyvaket och frågande på henne och brast snart upp i ett leende.

-Fler vargungar? Uranus nickade och han la sig i sängen igen och kysste henne.

-Jag har alltid velat ha en stor flock! Gator gick från sovrummet med extra mycket stolthet i stegen för att ta en dusch och Uranus tänkte att hon skulle spendera dagen med att träna lite, lite stillsam träning får duga för springa orkade hon inte!

Hon fick sällskap av en liten tomte, det var långt ifrån den första hon sett, de hade börjat krylla med tomtar av olika slag på tomten men hon lät dem vara. Även om denna var väldigt närgången.

Kapitel 33. Det sista äventyret.

 Gator satte sig vid datorn och letade efter jobb, nu när Uranus var mamma ledig och Saturnus gått i pension så skulle de få lite dåligt med pengar.

Trots att han var en talang i köket var det bästa jobbet som fanns tillgängligt ett jobb som diskare på stadens enda restaurang. Oberon var bara några dagar gammal men Uranus var fortfarande helt slutkörd efter förlossningen så Gator hade gjort det mesta av matandet på natten.

”Saturnus har blivit sämre, jag förstår att hon inte orkar hjälpa till.” Gator var orolig över Uranus, hon kände också av att Saturnus blivit sämre och hon var omöjligt tystare än vanligt. De fick inte mycket tid över till sig själva utan umgicks mest när de åt eller innan de gick och la sig.

Något som var positivt var att de emellanåt blev sponsrade, ingen missade när Saturnus åkte ut i rymden första gången och redan innan där var hon lokalkändis på grund av sitt utseende. Uranus hade ärvt lite av publiciteten och alla som jobbade på arenan visste vem hon var.

Tystnaden bröst av ett skrik, men det var inte Oberon som skrek.

-NEJ! Nej, inte redan! Uranus kände hur hela världen rasade samman när hon öppnade dörren och såg den svarta huvan med lie. Saturnus log mot Liemannen och skakade hans hand.

-Är det dags nu gamle vän? Liemannen nickade.

-Ja, det är nog det. Ta mig till nästa äventyr! Liemannen la handen på hennes axel men backade undan en stund för att ge dem ett sista tillfälle att prata med varandra.

-Jag trodde inte, inte redan. Jag... men.. Uranus fick inte ut några ord utan brast i gråt.

-Detta är en del av livet, det vet du. En galaxian sörjer inte de döda utan glädjs åt alla fina stunder man haft tillsammans. Du har Gator, Oberon, du har Natt och hans familj. Du är inte ensam.

Saturnus röst lät långt borta och hon svävade nu ovanför marken. Saturnus svävade fram till henne och kramade henne. Men det var som att bli kramad av en sval vind.

-Jag finns alltid kvar så länge du minns mig, jag kommer aldrig vara långt borta. Okej?

-Slartibartfast. Sa Uranus med ett svagt leende.

-Haha, det är min dotter det. Var alltid stark! Farväl.

 Uranus sorg var överväldigande och hon märkte inte ens att Gator stått i dörröppningen hela tiden. Allt hon kände var att det blev för mycket, hon kände hur det knöt sig i magen och kände hur hon översköljdes av ett illamående. Hon puttade undan Gator och sprang in i badrummet och kräktes.

Hon visste att man kunde reagera på många olika sätt när man sörjer och att kräkas var en av dem. Det är på grund av att psyket blir så överbelastat att de skickar fel och konstiga signaler till hjärnan som gör att kroppen ger utlopp för sorgen med fysiska sätt. Kräkningar, svimningar, skakningar och frossa var andra och just nu kände hon allihop.

Efter hon spytt två gånger till så blev hon yr och kände hur det svartnade framför hennes ögon.

 Gator lät henne vara i fred, han blev sårad när hon puttade bort honom men när han hörde hennes kräkningar så förstod han varför. Han lät henne vara men när han hörde att kräkningarna upphört knackade han på dörren.

Han knackade återigen. Och en tredje gång. När han inte fick svar öppnade han och fann Uranus liggandes på golvet och han fick först panik. Men när han la handen på hennes panna kände han att hon var lite febrig men levande. Pulsen var också normal.

Gator lyfte upp henne från golvet och barn in henne i sängen och tog av henne skor och jeans och hjälpte henne på med pyjamasen istället. Han hämtade sedan en kall fuktig handduk som han använde för att badda hennes panna. När han torkat bort allt svett lät han henne sova. Han tog med Oberon ut och satte sig på verandan.

Oberon låg i hans famn helt lugn och stilla som inget hade hänt. Det var inte så långt från hans första födelsedag nu. 

Över 500 besökare!

Jisses! Över 500 besökare redan! 

TACK alla följare och läsare!

<3

(har inte tillgång till något redigeringsprogram för tillfället så ber som ursäkt för den fula paintbilden!)