Kapitel 45. Merkurius och Puck.

Puck satt i soffan med Ylle, han tittade på henne och sedan ner i golvet. Puck som alltid brukar vara så glad såg nu konfunderad och förvirrad ut.

-Ylle?
-Ja, bästa vännen Puck?
-Varför är det ingen annan som ser dig?
-För att jag är bara din vän och ingen annans!

Puck tittade på Ylle igen. Ylle hade börjat föra med Puck till skolan och följa efter honom överallt. Han fick allt svårare att koncentrera sig på skolan och umgicks inte lika mycket med kompisarna i klassen.

-Är du bara en docka? Eller lever du på riktigt?
-Jag är din bästaste vän som lever för dig! Ylle lät alltid så där överdrivet glad, men Puck var inte glad. Han älskade Ylle, men kände att han ville spendera mer tid i den verkliga vägen som hans mamma sa.

Det var kvällen innan tvillingarnas födelsedag och dags för Oberons bal, han ville egentligen inte gå och hade därmed inte berättat om balen för någon av sina föräldrar. Men Gator visste minsann ändå.

-Är du verkligen helt säker? Du vet, det var på min bal jag och din mamma upptäckte vår kärlek.

Oberon såg förvirrad ut, men när hans sms pep till tog han upp den så snabbt att han nästan tappade den. Gator såg sin son rodna, och sedan skyndade sig upp för trapporna. Gator tog upp sin egen telefon för att göra ett snabbt samtal. 

När Oberon en stund senare glidande ner för trappan i sina finaste kläder stannade Gator honom:

-Vänta en minut eller två så kommer en limousin. Och du, ha kul, men se till att vara hemma i tid!

Oberon nickade och när de hörde ett tutande från vägen log han med hela ansiktet och skyndade sig ut.

Med Oberon på äventyr och sovande barn så hade Gator och Uranus en stund över för sig själva, och Gator hade en present till Uranus.

-Oh, vad är det här?  Uranus slet upp paketet och fann en bok. Hon läste titeln och tittade sedan upp på Gator med en tappad haka.

-Galaxia och hennes arvingar? Har.. har du skrivit denna?

-Ja, det är viktigt att ingen glömmer, speciellt inte våra barn, och jag ville hjälpa till.

-Det är den finaste present jag någonsin fått!

Uranus kramade Gator hårt. "Nu behöver Merkurius inte känna sig orolig längre, nu kan hon bara läsa sig till vad hon vill".

Men allt var inte lika fröjdsamt den dagen. Uranus som satt och läste i Gators bok hörde ett viskande, hon hörde att det var Puck som smugit sig upp. Han stod och viskade i luften så där som han brukade och Uranus rädsla för Puck gick över i ilska.

-Puck! Du måste sluta! Det finns ingen där.

-Men JAG ser henne ju!

-Det är bara en docka Puck. Det är inte bra för dig, förstår du inte det?

-Men hon är min vän!!

-Det finns INGEN, bara en LEKSAK. Uranus tystnade, hon menade inte att skälla på honom och nu skämdes hon i hela kroppen. Han var bara ett barn.

-Puck, förlåt. Förlåt mig, jag ska inte skälla på dig, jag är bara så orolig. Det finns faktiskt ingen där. 

-Men.. men jag ser henne ju.. Pucks ögon fylldes med tårar och Uranus satte sig på huk och kramade om honom.

-Kommer du ihåg att du var och pratade med en doktor?  Puck nickade. -kommer du ihåg vad han sa?

-Att.. dockan är verklig för mig för att jag vill det, men att jag måste också lära mig att gå vidare.. Sedan tittade Puck förvirrat omkring sig. Ylle var inte där. Allt han såg var en docka. "Hon luras nog bara, för att jag sa så där... eller?"

Dagen efter...

Det var dags för tvillingarnas födelsedag, och medan Uranus fixade för festen hemma hos Natt tog Gator med dem till parken för att umgås lite. De gick i läskiga huset, försökte fånga äpplen och var med i pajtävlingen. Gator vann tävlingen, men vilket inte kanske var så konstigt... han tävlade mot sina barn! 

KLARA, FÄRDIGAAA, ÄT!

De skulle strax åka vidare och tvillingarna väntade på att Gator skulle tvätta av sig. De stod båda tysta, båda med mycket tankar i huvudet. Till slut tittade Puck på Merkurius och började med låg röst prata med henne.

-Har du någonsin sett dina leksaker som levande? Merkurius tittade på honom med en väldigt lillgammal blick.

-Menar du som du och Ylle? Nej, men.. även om hon bara är levande för dig så... jag ser bara en docka..

Puck nickade, han hade tänkt på det en hel del, och han var glad att höra sin syster tala om sanningen. Hon såg också bara en docka, som alla andra.

-Puck.. har du någonsin hört eller sett något utanför våra fönster.

-Vad.. menar du nu? 

-Alltså som om någon tittar på dig och..

-Kom nu! Nu åker vi. ropade Gator till barnen, han hade redan kört fram bilen.

-Känner du att någon tittar på dig när du sover? frågade Puck och tittade lite oroligt på Merkurius.

-Äsch. Jag skojade bara. sa Merkurius och sprang i förväg. Var ögonen bara verkliga för henne som Ylle var för Puck?

När de kom fram till Natt var det redan lite folk där. Merkurius såg att hennes mamma stod i ett hörn med Oberon och Teresa och undvek resten av folket. Natt och Puck blev däremot snabbt festen centrum.

Efter att ha minglat en stund såg hon Natt och Gator skratta och prata. Gator gav Natt ett paket som innehöll en bok och Natt kramade honom och såg tacksam ut.

Hon undrade lite varför hennes morbror fick presenter när det var hennes och Pucks födelsedag, men tänkte att det kanske inte var en födelsedagspresent. Men hon hoppades att hon också fick böcker!

Familjen Galaxy var på väg hem och det var en tryckt stämning i bilen. Puck hade vuxit upp som han skulle men inte Merkurius. Hon hade blåst ut ljusen men inget hade hänt. Efter ett tag hade det blivit så nervös stämning hos Natt att Uranus ursäktade sig med att det var en skoldag i morgon och att barnen skulle upp tidigt.

Men Merkurius såg hur hennes familj kastade oroliga blickar på henne, och hon kände sig lite orolig själv. När de kom hem ställde hennes föräldrar bredvid henne och kramade henne.

-Det kanske bara tar lite extra tid..  sa Gator

-Om det inte fixar sig så ringer vi en doktor som får kolla att allt är som det ska, men jag tror inte det är någon fara.  sa Uranus. Merkurius bara nickade och gick för att gå till sitt rum men Puck stannade henne.

-Har du berättat om vad du sett utanför fönstret? Det kanske har något med det att göra.

Merkurius skakade på huvudet. Hon kände sig inte bekväm att prata om det.

-Jag.. jag är trött nu. svarade hon och gick och la sig, som tur var kom ingen och störde henne och hon märkte att hon faktiskt var trött och somnade ganska snabbt.

Puck vet inte riktigt vad han ska göra av sitt liv men han gillar att vara i centrum, han har även börjat fundera på att börja spela instrument för att stå på scen kändes som något han skulle gilla. (Han är dessutom likt sin bror mer kreativ av sig än de övriga i familjen.)

Puck har egenskaperna:
Slabbig
Gillar värmen
Tankspridd
Social dagsslända

Puck hade bestämt sig. Hans stod i sitt barnsliga rum och kände att han inte ville leva kvar som ett barn nu när han var tonåring. Han ropade på Ylle som helt plötsligt stod bredvid honom, hon hade också vuxit. Hur eller när hade han aldrig sett.

-Vi måste prata Ylle. Och snälla, bli inte ledsen, men vi kan inte vara vänner något mer. Ylle tittade på honom med oförstående i rösten, och svarade nedstämt:
-Tycker du inte om mig längre? Puck suckade uppgivet och tittade på sin kamrat med kärlek.
-Du är den bästa vännen i hela världen, men jag måste koncentrera mig på annat. Jag är verkligen ledsen, men jag vet att du kan hjälpa andra barn. Jag har pratat med en lärare på skolan som ska anordna en insamling av gamla leksaker som ska gå till fattiga barn. Du kan hjälpa någon som verkligen behöver dig, tror du inte det är bäst så?

Ylle tittade på honom, men kramade honom sedan hårt. Puck kände sig ledsen i hela kroppen men visste att detta var för deras bästa. Bådas bästa.

-Jag kommer alltid sakna dig Ylle.
-Vi hade det underbart, men jag ska ut på äventyr och rädda andra barn!

Helt plötsligt försvann Ylle. Puck såg sig förvånat omkring och framför sig såg han Ylledockan, han hade inte sett dockan på evigheter. Han lyfte upp den och dammade försiktigt av den. Men han kunde inte låta bli att tänka, var Ylle alltid en docka som han trodde han såg som verklig... eller.. visade hon sig bara för honom? 

Tävling på bloggen!

Jag funderar på att dra igång en tävling på bloggen när bloggen nått 1000 besökare!

På Thesims.ifokus.se har jag ett inlägg där jag uppdaterar när det kommer ett nytt inlägg (är du inte medlem tycker jag du ska gå in och titta, det är ett jättebra Simsforum!) Så via ifokus kommer jag låta andra människor komma med förslag och idéer om vad som ska ske i berättelsen! Jag vet inte exakt hur jag ska utforma tävlingen men det får vi se!

Hoppas ni gillar berättelsen och nästa kapitel kommer snart, för vi vill väl alla veta vad som är på gång med familjen Galaxy?

Kapitel 44. Merkurius mystiska möte.

Alla tre syskon var samlade, något som inte skedde så ofta. Puck satt och suckade, han hatade att göra läxor. Denna gången var han också sur på Merkurius som inte ens lät han TITTA på hennes. Oberon som hade fått allt med i skolan hade inte heller riktigt tid att hjälpa honom.

-Jag har massor att skriva samtidigt som jag har ett bildprojket jag måste lämna in! blev hans enda svar när Puck frågade.

Men när Merkurius var klar så satt hon kvar en stund vid bordet, hon hade svårt för att se hur hennes tvillingbror led. Så hon beslöt sig för att hjälpa honom i alla fall lite grand.

-Jag kommer inte säga svaren till dig men jag kan hjälpa till med att förklara vad frågorna betyder. Puck kramade sin syster och log stort. Merkurius undrade hur han alltid lyckades få henne att hjälpa honom? Nåväl, det var väl bra träning för henne också.

Samtidigt på övervåningen höll Gator på att göra i ordning det lilla badrummet, han var trött på att det såg så tråkigt ut och hade sett lite design knep i en tidning och känt sig inspirerad. 

-Det ser inte helt tokigt ut... sa han för sig själv, och ja vad kan man säga? För att se så tokigt ut som det gjorde så såg det ändå helt okej ut, det gav verkligen huset lite extra touch om inte annat.

När Gator stod och beundrade sitt mästerverk hörde han steg i trappan, det var Oberon. Han stannade upp och tittade in i badrummet och la en hand på sin pappas axel.

-Jag måste säga att jag gillar det.

-Det är inte dåligt beröm av någon som är så duktig på konst som du! Själv har jag verkligen inte riktigt förstått mig på det, men mja. Detta är inte riktigt konst, mer... Design inte sant?

Oberon visste inte vad han skulle svara utan log mest och nickade.

-Är du klar med alla läxor redan? frågade Gator, Oberon och Merkurius var duktiga på att göra sin läxor det visste han, värre var det med Puck. Puck var ett sånt barn man fick hålla större koll på. Han vandrade lätt iväg både med kropp och huvud, och alltid skyllde han det på "Yllet".

-Nej, faktiskt inte, jag har kört fast... 

-Ska jag hjälpa dig? Oberon nickade tacksamt, matte var inte hans starka sida och var tacksam över lite hjälp. När de nästan var klara tittade Oberon snabbt på sin pappa och sedan ner i golvet.

-Jag, jag funderar på att söka till Universitetet, min bildlärare tror att jag kan få Stipendium... för mina tavlor.

Gator log stort åt sin son och reste sig för att krama honom, var det därför han dragit undan sig extra det senaste? Han trodde att han hade träffat en tjej eller något, eller.. kanske hade han det med?.

-Har du talat med din mor ännu? Du vet att hon är lite... hemvan. Hon kommer nog inte vara så förtjust i tanken vid att du kommer flytta till en annan stad.

Oberon bara skakade på huvudet och suckade. Det är klart de inte talat om det, ingen av dem sa så speciellt mycket, kanske skulle han ta snacket med henne?

Senare den kvällen...

Merkurius VET att hon såg någon denna gången hon var helt säker. Hon hörde till och med något som krafsade på väggen. Hon smög ut och tog på sig både vantar och halsduk då det hade börjat frysa till rejält på nätterna. Hon letade igenom hela trädgården men helt utan resultat.

"De där lysande ögonen, vem tillhör de egentligen? Jag vill veta, varför är det ingen annan som ser eller hör att det är något som är på gång?

Merkurius klättrade ner från klätterställning och satte sig på marken. Hon var uppgiven och ledsen. Det var tröttsamt, hon behövde mer sömn än resten av hennes familj men nu när hon plågades av ögonen eller mardrömmar sov hon dåligt, detta ledde så klart till att hon alltid vad sjuk.

-Det är inte rättvist. snyftade hon tyst för sig själv.

-Tyvärr är inte alltid världen rättvis. sa en röst ovanför henne och hon gav ifrån sig ett tyst litet skri när hon såg något vitt sväva ovanför henne.

Merkurius snubblade upp på fötter men visste inte om hon skulle springa eller stanna, men var helt fängslad över personen som stod framför henne. Hon hade stora vita vingar och var helt klätt i vitt. Till och med ögonen var vita. De hade en lyster, men de hade en värme som ögonen utanför hennes fönster saknade så hon kände sig helt plötsligt inte lika skrämd.

-Vad... vem.. hur? Merkurius visste inte vart hon skulle börja, och rädd för att förolämpa kvinnan framför sig tystnade hon. Dock skrattade kvinnan ett ljust och klingande skratt och landade mjukt på marken och satte sig på huk så att hon kunde viska till henne.

-Jag är en fe. Jag ser till att hjälpa till att skydda de oskyldiga, ge mod åt de fega och styrka åt de svaga. Mitt namn är Melani. Hon uttalade sitt namn på ett annorlunda sett, ME-laaaan-I, med mycket betoning i början och slutet och ett långt "a" ljud.

-Är du här för att hjälpa mig? frågade Merkurius i låg ton, från det att Melani började viska gjorde hon också det. Utan att ens veta varför eller tänka på att hon gjorde det.

-Jag vet faktiskt inte varför jag är här, jag vet bara att jag är hitkallad av dig, och att jag ska ge dig en gåva. 

-Vad för gåva? Merkurius sa det högre än vad hon menat, men alla barn blir ju till sig av presenter.

-Jag ska ge dig en önskning, du får inte önska precis som du vill, det finns självklart regler. Jag kan inte ta tillbaka folk från de döda, döda någon eller tvinga någon att älska dig. Önskningen kommer även bli mycket starkare om den inte är för egen vinning. Det är viktigt att du kommer ihåg detta.

-Ok-okej. Merkurius tittade när Melani trollade fram en liten vit sten, men hon hade plötsligt blivit väldigt trött. 

-Gå du och sett dig på bänken så länge lilla barn, det kommer ta bara en liten stund till.

Utan att förstå det så föll Merkurius i sömn, och Melani skrattade tyst åt hennes små snarkningar. Sedan viskade hon i hennes ögon.

-Det är bäst att du minns detta som en dröm, men stenen kommer finnas kvar och när du behöver din önskning ska du bara trycka den i din hand och tänka på mig så kommer jag. Du kommer behöva det, men förhoppningsvis inte ännu. Jag kan inte se vad som väntar dig lilla barn, men det är någon som vill ha något av dig. Och jag vet inte vad...

Melani lyfte försiktigt upp sovande Merkurius och tittade upp mot hennes rum. Hon svävade smiddigt upp till fönstret och med bara ett svep med handen öppnades fönstret ljudlöst och på något sätt kom hon och Merkurius in utan några som helst problem.

Hon la Merkurius i sängen och med en nick med huvudet var hon iförd pyjamas istället för ytterkläder.

-Du kommer minnas allt detta som en fin dröm tills du verkligen behöver min önskan, och det är nog bäst och enklast så. Jag önskar att jag kunde göra mer för dig, men jag har gjort allt som står i min makt.

Du har syskon och familj som älskar dig, hoppas att er kärlek kan hålla bort all ondska.

Melani försvann i ett moln av glitter, men för den som tittade noga, så skulle man se ett litet vitt ljus sväva omkring i rummet och stänga fönstret. Sedan flög ljuset upp mot natt himlen och tog en plats bland stjärnorna och var bara ett svagt ljus bland tusen.

Kapitel 43. "De ska aldrig behöva glömma vart de kommer ifrån."

Varje ledig tid spenderade Puck med Ylle även om Gator hade pratat med honom om det.

-Du kanske ska umgås med med dina riktiga vänner? Puck hatade när han använde det uttrycket, bara för att de inte kunde se Ylle betydde det inte att hon inte var på riktigt.

Visst ibland kunde Ylle bli lite påfrestande som ville leka hela tiden oberoende på vad han gjorde. När han åt, sov, pluggade eller pratade med med Oberon. Hon gick ofta och drog i hans kläder och ville att han skulle leka med henne. Men hur kunde han säga nej? Hon hade alltid funnits där för honom.

Oberon hade börjat använda garaget allt mer då det var ett ställe han kunde få lite lugn och ro. Men från skillnad från vad de andra trodde så läste han inte bara. Han smsade väldigt mycket och satt där och fnissade. Det var nämligen en tjej i hans klass som hade börjat höra av sig till honom. 

Merkurius gick upp sent denna dagen, det var inte så ovanligt, eftersom hon ofta var sjuk sov hon mycket. Men nu var det inte bara det. Hon kände sig orolig på nätterna, det kändes som om någon tittade på henne. kombinerat med detta var det folk som stirrade på henne på dagarna när hon var i skolan. Ibland kunde hon höra andra i klassen viska och peka på hennes öron och hud och hårfärg. Puck hade inte samma problem för de gick inte i samma klass, och alla i hans klass var vana vid honom. Merkurius som var borta så ofta var som någon mystisk varelse som alla kunde prata om.

Hon gick till sin mormors urna. Hon hade aldrig träffat henne men hon visste att hon var född någon annanstans. Hennes mamma hade berättat det, att de var ungefär som på jorden att man hade olika hudfärg, fast.. de kom inte från ett annat land eller så.

Hennes mamma kom in i rummet och satte sig bredvid Merkurius som satt och tyst i soffan.

-Är allt okej?

-Vart kommer vi ifrån? Från början? Har du varit där? Varför ser jag ut så här?

Uranus visste inte vad hon skulle säga. Hon brukade inte ofta tänka på det, snarare tvärtom. Hon fokuserade på livet här. Det fanns ju inget att återvända till och hon hade aldrig sett platsen ändå. Detta var ju deras hem. 

-Din mormor föddes på en annan planet långt bort som hette Galaxia. Det är därför sedan hon tog sig namnet Galaxy, för att alltid bli påmind om sin hemplanet. Jag minns inte allt, men jag vet att det skulle vara en ljusplanet med två solar, så nätterna var korta. Det var aldrig som här på jorden att man skulle säga att en tjej på något sätt är svagare än en kille, för det var ju tjejen som skapade livet. Eftersom det är hon som bär barnet ansåg man också att det var mer rätt att pappan tog hand om barnet mest i början, så att mamman kunde återhämta sig. De har inte fyrkantiga hus som här utan alla byggnader var runda och vita, det var väldigt fuktigt det är därför vi trivs i vattnet, för det är så torrt här på jorden. Men. Ja, jag vet inte det var länge sedan vi pratade om det, din pappa vet nog en del också, han och min mamma brukade prata om det, men ja. Det finns ju inte kvar så det känns... onödigt att tänka på det.

Merkurius höll inte med, det var ju en del av vilka de var. Hon önskade verkligen hon hade kunnat se den här platsen.

-Men hur kommer det sig att du har färger och saker du står för? Eller dina piercingar och tatueringar?

-Piercingarna visar vilket område och familj man tillhör om jag inte minns fel, de visar även att man är vuxen och att man är den som kommer ärva familjens hus. Tatueringarna är efter vad jag är döpt efter, i mitt och ditt fall är det planeter. Färgerna är de färgerna man föds med, mamma visste inte allt eftersom hon inte hade någon att genomföra de riktiga ritualerna med. Sen... Jag vet inte hur hon visste vad man skulle stå för, hon bara visste det men jag förstår inte hur... Jag har tappat så mycket av allt hon berättat.

Men Merkurius var tacksam om att veta någonting, det är därför alla stirrar på henne. Hon är speciell, på riktigt.

Den kvällen satt Gator på verandan och såg en välbekant skepnad i huva närma sig.
-Nej, säg inte att det är dags redan! Jag är inte redo!
-Äsch, skärp dig jag är inte här för att hämta dig. Liemannen var inte riktigt en person som gillade kallprat.
-Det sker mycket mystiskt här omkring, jag känner att det händer massa konstigheter och det har nog att göra med att din fru och dina barn inte är från denna planeten, jag vet inte. Men håll på barnen, speciellt flickan. Jag tror hon kan vara speciell på något sätt men jag vet inte hur. Så, håll koll och ta det lugnt. Du är frisk.

Liemannen vände sig om och försvann. Gator satte sig ner och kände att han hade svårt att andas. Han sprang in och berättade för Uranus som tittade på honom med en konstig blick.
-Det är något på gång, Merkurius undrade vad vi kom ifrån och.. jag minns inte allt och, jag vet inte vad jag ska säga. Är det en tillfällighet?
-Jag vet inte, jag vet faktiskt inte...

Men Gator visste vad han kunde göra för sina barn. Han kunde minnas allt som Uranus, Natt och deras mamma Saturnus berättat för honom. Han skulle inte bara minnas det, han skulle skriva ner det. Alltihop och han skulle ge boken till sina barn så att de själva kunde läsa och föra det vidare till sina barn innan informationen försvann.

"De ska aldrig behöva glömma vart de kommer ifrån."

Uranus såg Gator framför datorn och kände sig tacksam. När hon hade sätt hans blick när han kommit in trodde hon att han skulle svimma och när han berättade att han träffat Liemannen blev hon väldigt orolig. Det fick henne att känna sig mänsklig och hon tänkte på hur längesedan det varit sedan hon hört sin mamma berätta om Galaxia. Hon kände sig dödlig. Men hon fick en ide, det var något hon funderat på innan men nu tänkte hon att det var den rätta tiden. Hon gick för att fixa det som behövdes och ropade sedan på Gator.

Gator kom och började prata:

-Ber om ursäkt om jag varit lite disträ det är så mycket hela tiden och jag..

-Tyst. Gator rynkade ögonbrynen och kollade frågande på henne.

-Vad...

Uranus gick ner på knä och Gator drog efter andan.

-Betyder det jag tror det gör eller har du kommit på någon tradition från Galaxia som betyder något annat?

Uranus log, och Gator förstod. Hon sa inget men öppnade en ask med en ring i.

-Ja, till allt du frågar. Självklart, vem annars än du?

Denna dagen som började förvirrande för många visade sig att vara en av de bästa dagarna i Gators liv, för Uranus och han visste att de alltid skulle vara tillsammans.

Kapitel 42. En välkomnad återkomst.

Det hade gått en månad sedan den speciella natten och det var återigen fullmånde. Uranus vaknade av att hon hörde oväsen och gick ut i vardagsrummet. Hon kände hur hon stelnade till när hon insåg att det var något som inte stod rätt till.

Tidningarna som låg på bordet låg inte längre på bordet. De svävade i luften flera decimeter över det.

-Det är inte möjligt, det är inte möjligt. Vad är det som händer?

Bordet ser ut som många möbler gör när man har att göra med en hel familj med varulvar -.-'

-Oh, förlåt Unni. Jag har inte riktigt fått ordning på det här ännu. En röst så bekant att det nästan skar i hjärtat på henne, men rösten var långt borta.

-Är.. är det verkligen du? Nej, det kan det inte vara. Jag hör i syne jag hör vad jag vill höra.. det är inte möjligt.

Uranus lämnade rummet för att gå in och lägga sig igen, uppenbarligen så sov hon fortfarande. Men när hon kom in i rummet och stod vid sängen kände hon sig betraktad. Hon kände en stirrande blick som kom bakifrån och hon vände sig om.

-Det... det är du. Uranus sprang fram och med tårar rinnande från kinderna. Hon var lycklig och förvirrad allt på samma gång.

-Ja, min lilla vargunge det är jag. Och vilken fin familj du skapat dig. Den där Gator var bättre än vad jag trodde. Men jag kan inte stanna länge, så fort solen stiger så återgår jag till min sömn men bara för att vakna en annan natt. Jag har några dagar på mig men jag vet inte hur många... Men det är så mycket jag vill säga. För det första så håll ett öga på Merkurius. Det är något som inte stämmer, det är som om hon är i fara men jag vet inte varför. Liemannen har besökt henne en gång när hon var liten när hon var väldigt sjuk, men jag kan känna hans närvaro omkring henne. Så håll alltid ett öga på henne. För det andra. Du måste se till att föra vidare vårt släkte, inte bara via dna. Du måste berätta för dem. Jag vet att ni pratat med Oberon, och jag pratade med Puck häromnatten. Haha, det är verkligen inget som skrämmer den pojken.. Men solen kommer.. Saturnus gick fram till sin dotter och kramade henne hårt, vilket var en konstig känsla för Uranus, då det kändes som om hon blev kramad av en kall vind. Men helt plötsligt var hon borta igen.

Uranus satte sig på sängkanten och tittade ut och såg hur det ljusnade. Hon var tacksam, hon trodde aldrig att hon skulle få se henne igen. Men också orolig. Vem vill åt Merkurius?

Eftersom hon inte kunde somna om gick hon upp för att kolla till Merkurius som sov lugnt, hon betraktade henne en stund och gick sedan ner för att göra sig i ordning. Det var Oberons födelsedag i morgon och hon var tvungen att jobba idag, hur trött hon än var, eftersom hon hade tagit ledigt för i morgon.

När hon gått öppnade Merkurius ögonen, hon hade inte alls sovit. Hon hade vaknat en stund tidigare och känt sig betraktad, och för en sekund tyckte hon sig se hungriga gula ögon utanför fönstret men när hon tittade igen var det ingenting där. Hon kände sig väldigt illa till mods.

”Jag gillar inte det här alls. Sängen står nog fel, det kanske är inbillning. Men det kanske är för att den står så nära fönstret.” Merkurius flyttade sängen och kände sig yr av ansträngningen.

Hon gick ner och såg sin pappa i köket, men hans leende bleknade när han såg henne.

-Men hur mår du egentligen? Du är alldeles blek? Låt mig känna på dig. Gator lade handleden på hennes panna och smackade ogillande med munnen. -Nej det här duger inte, du går inte till skolan idag. Du får stanna hemma. Bums i säng igen.

Merkurius gjorde som han sa, och även om hon inte trodde det så somnade hon med en gång.

Senare den dagen...

Skolan var slut, middagen äten, läxorna gjorda. Äntligen tid för lek! Puck sprang ut till den lilla lekplats de hade på trädgården och tog fram sin docka och la den på marken.

-Okej Ylle visa nu att jag inte var galen sist. Bli levande!

-Allt för dig bästa vän! Puck kunde inte tro det. Det hände igen!

-Jag är lyckligaste i världen, jag har en levande leksak! För.. du är väl fortfarande min docka?

-Docka tycker jag låter lite elakt, vad sägs som bästaste bästa vän?

-Haha, det låter nog snällare. Puck sa till Ylle att räkna medan han sprang och gömde sig, sedan lekte de ”Tjuv och polis”, sedan gungade de och... lekte som barn leker genom att springa runt och skratta och gapa.

Uranus stod i fönstret och tittade på honom.

-Gator du har rätt. Han pratar med någon, eller pratar han med sig själv? Du har nog rätt dockan är nog inte bra för honom. Vi får ta och prata med honom men inte nu. Vi väntar några dagar och ser vad som händer.

Uranus hade somnat i soffan så Gator ruskade henne försiktigt och pekade mot sovrummet, hon måste sovit dåligt inatt. Hon hade betett sig lite konstigt hela dagen och kastat konstiga blickat på Merkurius. När han kom att tänka på sin enda dotter bestämde han sig för att kolla att allt stod rätt till och gick upp till hennes rum.

När han försiktigt öppnade dörren blev han förvånad över att se att sängen stod tom, han slängde upp dörren i panik men fann Merkurius vid sängänden, stirrande tomt framför sig.

-Är allt okej? Är du sjukare? Gator lyfte upp henne och la henne i sängen.

-Nej, jag kan bara inte sova. Det känns som om någon tittar på mig hela tiden. Det var inte förens då Gator insåg att sängen stod på fel plats.

-Har du... har du flyttat sängen? Alldeles själv? Varför ropade du bara inte så hade jag eller...

-Jag ville göra det själv. Jag vill göra vissa saker själv, är trött på att vara sjuk hela tiden.

-Du har det inte lätt du, jag lider med dig. När han klappade henne på kinden kände han att hon hade feber igen och kände på hennes panna.

-Igen? Nej jag går ner och hämtar din febermedicin, så kommer du snart somna. Merkurius nickade och tittade efter sin pappa när han lämnade rummet.

Dagen efter...

Det var Oberons födelsedag men eftersom det var en vardag var både han och Puck i skolan. Merkurius hade fått stanna hemma ännu en dag så Puck tog med sig hennes läxor. Detta var inte första gången hon hade varit hemma på grund av sjukdom.

På grund av att hon var borta så mycket hade hon svårt att få vänner. Hon hann aldrig riktigt lära känna någon och de andra barnen skulle alltid stirra på hennes öron, ögon, hudfärg och till och med hårfärg. Puck lyckades allt vända det till något positivt men Merkurius drog sig mest undan.

När Oberon kom hem så möttes han av Merkurius, Puck som fått sluta tidigt, Uranus, Gator och till och med sin morbror Natt och kusin Teresa. Han blev väldigt glad över att se alla men samtidigt lättat över att de inte var fler där. Han förstod att något var på gång eftersom Puck inte med på skolbussen.

Innan det var dags för tårtan så tog han sin mamma avsides och kramade henne.

-Tack för att det inte är fler personer här.

-Äsch, vet väl att du inte hade tyckt om det. Var likadan själv när jag var i din ålder. Vi galaxianer är nog inte speciellt sällskapliga av oss.

Oberon är mer lik sin mamma än sin pappa och föredrar ofta ensamhet framför sällskap. Oberon favorit sysselsättning är att måla, gärna samtidigt som han lyssnar på lite musik. Hans bästa vän är kusinen Teresa, som även om hon är äldre än honom är en av de få vänner han faktiskt har. Men trots vad alla tror så trivs han med att vara ensam. Han vill gärna lämna hemmet och flytta till ett hus i utkanten av staden och odla sin egen mat och spendera livet i lugn och ro.

Oberons har egenskaperna:

Virtuos
Konstnärlig
Gröna fingrar.

Kapitel 41. En inte alls vanlig natt.

Det var en ganska vanlig dag i familjen Galaxy. Uranus var ledig så hon och Gator började dagen med en lång sovmorgon. När hon äntligen vaknat gick hon ut för att ta hand om sin trädgård medan Gator stekte ett gäng med pannkakor. (det krävs en hel del för att mätta en hel familj).

”Jag är glad att det varit så lugnt. Förutom att Merkurius varit sjuk så har det inte hänt mycket alls, vi har bara tagit det lugnt och haft det trevligt. Även om det är allt annat än lugnt på jobbet...”

Uranus var äntligen klar med att vattna och rensa när hon hörde Puck ropa.

-Mammaaaaaa! Pannkakoooor!

Uranus kunde inte låta bli att skratta åt hur bråttom Puck hade att hon skulle komma in så de kunde äta tillsammans.

-Vad har du för planer idag?Frågade Gator Merkurius som var den enda som satt kvar vid bordet förutom Uranus (som nu var i vargform) som slukade sina pannkakor med en väldig hast.

-Jag ska läsa tror jag, kanske plugga lite. Jag vet inte riktigt, tycker det är lite för kallt för att sitta ute.

Det hade börjat bli lite kyligare, även om Oberon och Puck inte verkade bry sig som sprang och lekte på framsidan, Oberon var lika dämpad som han brukade men Puck skrattade så högt att det hördes enda dit. Snart skulle Oberon tröttna och gå in medan Puck kommer stanna kvar för att leka med sin docka.

-Unni, vad ska du göra? Uranus som var helt uppslukad av maten tittade förvirrat på honom innan hon förstod vad han sa. Hon gick ur vargformen för att kunna prata ordentligt.

-Tänkte jogga, ska du med? Gator nickade och plockade hjälpte till att plocka in disken.

När de kom tillbaka gick Uranus ut i garaget för att fortsätta träna lite till, hennes jobb krävde att hon alltid var i bästa form så hon tog varje ledig stund för att se till att hålla kroppen i trim. Gator gick in och tog en dusch och när han var klar hörde han Oberon stå och nynna på kontoret.

-Vet du vad? Sa Gator till sin son, Oberon hade inte blivit rädd, varulvar har ganska bra hörsel så han hade hört honom innan han ens öppnat dörren. Oberon skakade på huvudet som svar på sin pappas fråga.

-Du kan ta upp staffliet i ditt rum istället. Om du känner att du får större lugn och ro där uppe. Vill du det?

-Ja gärna! Puck kan vara lite...

-Högljudd? Haha, ja det kan man säga. Om du tar tavlan och penslarna så kan jag bära upp staffliet.

Senare den kvällen var barnen återigen ute och lekte, till och med Merkurius var ute även om hon inte sprang runt med sina bröder. Det hade varit en trevlig dag och skulle bli en helt vanlig trevlig kväll... eller?

Oberon och Merkurius gick in tidigare än Puck något som inte var speciellt ovanligt men det som skedde när Puck var ensam var desto ovanligare. Det hände nämligen något med hans gamla docka. Den började glittra och röra sig och lyfta strax från marken och... helt plötsligt började den snurra runt.

Puck stod som förstenad och visste inte vad han skulle göra han bara tittade och såg hur hans docka växte och helt plötsligt var de i samma storlek!

-Men.. vem är du? Puck var inte rädd, snarare förvånad.

-Din allra bästaste vän så klart! Men är det inte läggdags snart?

-Öhm.. jo, jo det stämmer nog. Puck var för det mesta in den som man lätt satte ur balans men det här var inte heller en företeelse som skedde varje dag.

Det var mitt i natten och det var tyst i huset. Månen lyste och speglades i sjön och det höstens vindar tog tag i trädens grenar utanför.

Det var den kallaste natten på länge. Men.. det var något som inte stod rätt till. Det var... någon, eller kanske något som tog sig in på familjen Galaxys marker som inte borde göra det.

En lång och reslig främling, med lysande gula ögon och långa klor och huggtänder. Man hade kunnat tro att han var en varulv, men nej.. Det var han då inte, detta var en annan typ av nattens varelse.

Merkurius sov en lätt och orolig sömn. Hon plågades lätt av mardrömmar och denna natten var det värre än vad de brukade. Hon kastade sig fram och tillbaka i sängen och var alldeles svettig i pannan.

Men hur rädd hon än var så hade hon blivit ännu räddare om hon hade vaknat och tittat sig om kring. För hon var inte ensam. Det var någon, eller kanske något som följde hennes andetag.

Merkurius har dessutom sitt rum på andra våningen...

Kapitel 40. Tvillingarnas födelsedag.

Det var en varm dag med lagom mycket vind, sommaren började närma sig höst och det var dags att ha kalas.

Gator grillade hamburgare och väntade på att Natt och Teresa skulle komma. Eftersom de inte hade haft något kalas för Oberon så hade Gator föreslagit att de skulle fira honom tillsammans med de tvillingarna. Oberon verkade tycka det var en bra ide.

-Hellre det. Vill inte stå helt i fokus själv, det känns konstigt.

Gator tänkte på Oberons ord. Kanske var det en dum ide, det kanske vore bra för Oberon att stå i centrum ibland. Han verkade gjorde bra ifrån sig i skolan men var inte med på några aktiviteter. Han pratade med klasskamraterna men följde aldrig med dem hem.

”Bara han inte känner sig ensam?” Tänkte Gator, men tankarna avbröts av att han hörde Oberons låga skratt. Han jagade Puck över gräsmattan och Puck skrattade av skräckblandad förtjusning i den mån att han hela tiden föll omkull.

Att leva i en varulvsfamilj var inte nytt för någon av de inblandade, men ibland tänkte Uranus att det kanske var bra att deras veranda låg på baksidan av huset.

Alla åt flera burgare och pratade länge med varandra. Puck och Merkurius hade ketchup överallt så med hjälp av Teresa gick Uranus och tvättade av dem medan Gator och Natt åt upp resterna.

”Hungrig som en varg” heter det ju.

Oberon satt med och åt en stund men gick sedan för att leka ensam. Han föredrog att vara ensam. Han kunde se sin pappa titta oroligt på honom ibland när han sa att han hellre pluggade än lekte, hellre målade än spelade. Men det var det han trivdes med.

”Jag älskar min familj men de kan vara så... stökiga ibland. Jag vill ha lugn, ro och tystnad så jag kan tänka, måla eller kanske bara titta på allt som finns i världen.”

Uranus visade Natt hur fint fröna han skickat vuxit.

-Det är två plasmabuskar, vad jag nu ska med dem till, någon paprika men här, är min stolthet. Ett pengaträd!

-Får man hittelön då? Natt skrattade och betraktade stolt sin systers trädgård. Men Uranus tittade på klockan och insåg att det började bli sent och barnen hade fortfarande inte ätit tårta.

-Dags att äta tårta, vi har köpt två eftersom du är här. Skämtade Uranus.

Gator stod i köket med tvillingarna krypandes omkring honom och först ut var Merkurius.

Merkurius var lite gnällig och verkade inte alls lika glad som Puck. Puck var överlycklig över att få blåsa ut ljusen och ville helst av allt ha tårtan för sig själv.

Merkurius som barn! Merkurius är ganska sjuklig av sig, och fryser väldigt lätt. Nu när hon lärt sig läsa spenderar hon hellre tiden med att läsa en bok och ta det lugnt än att springa omkring och leka.

Merkurius har egenskaperna:

Excentrisk

Geni

Lättimponerad.

Puck är... Puck. Han är lugn, men inte tillbakadragen som sin bror Oberon. Han är också motsatsen till sin lugna kalla syster. Han vet vad han vill här i livet och tänkte inte slösa bort livet på tråkigheter. Han vill ut och resa och har börjat intressera sig för att spela instrument.

Puck har egenskaperna:

Slabbig

Gillar värmen

Tankspridd

Kapitel 39. Att ta vara på de små tillfällena.

Uranus var kanske

inte alltid den stabilaste och lugnaste av personer, så bara någon dag efter att hon fyllt år så upptäckte hon varit hennes konstiga beteende kom ifrån. Hon genomgick en medelålderskris.

När hon såg sig i spegeln var hon trött på sin frisyr så hon bestämde sig att testa att ha längre hår.

-Nämen! Sicken snygging. Hade kommit in badrummet utan att hon ens märkte det. Hon log åt hans kommentar och kramade honom.

-Vet du, den stora vargungen är i skolan och de små sover, ska vi ta en paus och bara göra inget alls? Uranus nickade åt hans förslag och de gick ut och satte sig i solen. Uranus gillade att sola, även om hon snabbt kände sig torr och föredrog att göra det nära vattnet där det är fuktigare.

Uranus tittade på Gator som satt och log i solskenet, hon kunde nästan se hur fräknarna spred sig av solljuset. De där fina fräknarna hon tyckte så mycket om.

-Jag vill att du ska veta att jag är väldigt tacksam över att du är du. Hade inte klarat av att ta hand om hela familjen själv, vi är en flock med galningar.

-Det är vi, och jag gillar det. Vem bryr sig om att det brukar vara kvinnan som är hemma? Jag föredrar det framför att jobba, och du föredrar att jobba. Så vilken tur att vi fann varandra eller hur?

Uranus nickade. Det var det verkligen.

Men lugna stunder är kortvariga i ett hus fullt av varulvar. Uranus skulle iväg till en match och Gator behövde laga mat så att Oberon fick i sig lite mat innan han försvann in i sitt rum. Han var inte speciellt sällskaplig den där, men å andra sidan så är inte hans mor det heller.

Gator släppte ut de små en stund för att äta med Oberon.

-Hur går det i skolan?

-Bra. Bilden är roligast.

-Det kan jag tänka mig, du som är så duktig på att måla och rita.

Oberon log och tittade ner i tallriken, Gator skulle precis skämta lite med honom när han hörde ett oljud från övervåningen. ”Merkurius igen antar jag” tänkte Gator medan han skynda upp för trappan. Och visst hade han rätt.

Merkurius tränade sina små klor på en stol.

-Merkurius! Nej, man river inte sönder familjens möbler. Riv på dina leksaker eller något. Gator plockade upp Merkurius och bar in henne i sitt rum och såg Puck stillsamt leka med xylofonen. Han lekte inte med någon annan leksak, förutom...

Gator hade fått ett paket när barnen var små, det var från någon avlägsen faster han aldrig hört talas om, och i paket låg en konstig och ganska ful docka. Oberon hade kastat en blick på den och skakat på huvudet, Merkurius gick fram och rev och bet i den och kastade sedan bort den, men Puck. Puck tyckte om den från första stund så han hade fått behålla den.

Gator visste inte riktigt om han skulle tyckte det var gulligt eller konstigt att han ibland kunde höra Puck prata och sjunga med den när han var ensam i sitt rum.

När Gator fått tvillingarna i säng fann han Oberon sittandes vid skrivbordet där han pluggade.

-Vill du ha hjälp med något? Frågade Gator.

Oberon skakade på huvudet. Han var väldigt fokuserad. Gator gick ner för att sätta på en tvättmaskin men kunde inte låta bli att oroa sig lite över Oberon. Inte för skolan, det gick bra för honom i skolan utan snarare för att han inte hade så mycket vänner. Enda han brukade leka med var sin kusin Teresa och hon var ganska mycket äldre än honom.

”men å andra sidan verkar han inte lida av det. Jag hade mängder av vänner i hans ålder, men han är ju sin mammas son..”

Uranus kom hem och var väldigt trött och svettig.

-Vill du ha lite massage? Frågade Gator.

-Tack, men nej tack. En dusch, lite käk och sen ska jag sova. Ska du också duscha? Uranus log ett slugt leende.

-Självklart! Det är så trist att duscha själv.

Gator hade sovit ganska länge och var i djupsömn när han hörde Merkurius skrika. Uranus låg med håret rufsigt och i hela ansiktet och verkade inte höra henne alls. Och det var väl tur, då hon skulle upp tidigt morgonen efter.

-Hur är det med dig? Merkurius grät och när han la handen på hennes panna kände han att hon hade feber igen. ”hur är det möjligt? Hon har varit frisk i typ 2-3 dagar bara!”

Som alltid somnade hon efter att han gett henne en febernedsättande tablett och gått runt med henne i famnen en stund. Men efter han lagt ner henne stannade han kvar, varför var hon så sjuklig?

”Ja, vissa har väl bara otur antar jag. Men det blir nog bättre när du blir större.”

Ett par dagar senare...

-Är hon tillräckligt frisk tror du? Uranus hade slutat lite tidigare men solen var ändå på väg ner så de hade inte mycket tid över. Det hela var Uranus ide och Gator förstod att hon hade blivit väldigt besviken om det inte hade gått, hon ville göra något med familjen.

-Japp, fortfarande ingen feber! Så vi kan åka nu!

-Yey! Till och med Oberon var glad över att lämna hemmet för en gångs skull.

När de kom fram badade de tillsammans, även om Uranus och Merkurius stannade på land och hejade på de andra. Puck höll i början hårt i Gator men försökte sig sedan slänga sig iväg ensam i havet.

-Nähe du! Den gubben går inte, du har precis lärt dig gå och simma kan du ju inte alls. Busiga vargunge.

Oberon hade också varit väldigt tveksam först, men sedan sprungit omkring i vattnet som barn brukar.

När solen gick ner så grillade Uranus lite korv till familjen och Gator försökte hålla kolla på Merkurius som var lite missnöjd med att hon inte hade fått bada och därför försökte rymma, medan Oberon och Puck satt och lekte i sanden.

Det var inte en heldag, inte ens en lång dag. Men Uranus log större och oftare än hon gjort på länge.

När de kommit hem så gick Uranus upp med tvillingarna.

-Du borde få ta en paus ibland. Gator var tacksam över det men efter en stund blev han rastlös.

Han satte på en tvättmaskin, diskade, rengjorde badkaret och satt sedan och läste en stund. Men han var fortfarande så ivrig efter dagen de haft tillsammans att han inte ville sitta still. Tur i oturen hörde han ett plaskande ljud i köket.

Diskmaskinen var sönder. Igen.

”Ja, det är nog tur att vi har så många ungar, vad skulle jag annars göra av all energi?” Tänkte Gator medan han pillade på diskmaskinen.