Det var en ganska vanlig dag i familjen Galaxy. Uranus var ledig så
hon och Gator började dagen med en lång sovmorgon. När hon
äntligen vaknat gick hon ut för att ta hand om sin trädgård medan
Gator stekte ett gäng med pannkakor. (det krävs en hel del för att
mätta en hel familj).
”Jag är
glad att det varit så lugnt. Förutom att Merkurius varit sjuk så
har det inte hänt mycket alls, vi har bara tagit det lugnt och haft
det trevligt. Även om det är allt annat än lugnt på jobbet...”
Uranus
var äntligen klar med att vattna och rensa när hon hörde Puck
ropa.
-Mammaaaaaa!
Pannkakoooor!
Uranus kunde inte låta bli att skratta åt hur bråttom Puck hade
att hon skulle komma in så de kunde äta tillsammans.
-Vad har du
för planer idag?Frågade Gator
Merkurius som var den enda som satt kvar vid bordet förutom Uranus
(som nu var i vargform) som slukade sina pannkakor med en väldig
hast.
-Jag ska läsa
tror jag, kanske plugga lite. Jag vet inte riktigt, tycker det är
lite för kallt för att sitta ute.
Det
hade börjat bli lite kyligare, även om Oberon och Puck inte verkade
bry sig som sprang och lekte på framsidan, Oberon var lika dämpad
som han brukade men Puck skrattade så högt att det hördes enda
dit. Snart skulle Oberon tröttna och gå in medan Puck kommer stanna
kvar för att leka med sin docka.
-Unni, vad ska
du göra? Uranus som var helt
uppslukad av maten tittade förvirrat på honom innan hon förstod
vad han sa. Hon gick ur vargformen för att kunna prata ordentligt.
-Tänkte
jogga, ska du med? Gator nickade
och plockade hjälpte till att plocka in disken.
När
de kom tillbaka gick Uranus ut i garaget för att fortsätta träna
lite till, hennes jobb krävde att hon alltid var i bästa form så
hon tog varje ledig stund för att se till att hålla kroppen i trim.
Gator gick in och tog en dusch och när han var klar hörde han
Oberon stå och nynna på kontoret.
-Vet du vad?
Sa Gator till sin son, Oberon
hade inte blivit rädd, varulvar har ganska bra hörsel så han hade
hört honom innan han ens öppnat dörren. Oberon skakade på huvudet
som svar på sin pappas fråga.
-Du kan ta upp
staffliet i ditt rum istället. Om du känner att du får större
lugn och ro där uppe. Vill du det?
-Ja gärna!
Puck kan vara lite...
-Högljudd?
Haha, ja det kan man säga. Om du tar tavlan och penslarna så kan
jag bära upp staffliet.
Senare den kvällen var barnen återigen ute och lekte, till och med
Merkurius var ute även om hon inte sprang runt med sina bröder. Det
hade varit en trevlig dag och skulle bli en helt vanlig trevlig
kväll... eller?
Oberon och Merkurius gick in tidigare än Puck något som inte var
speciellt ovanligt men det som skedde när Puck var ensam var desto
ovanligare. Det hände nämligen något med hans gamla docka. Den
började glittra och röra sig och lyfta strax från marken och...
helt plötsligt började den snurra runt.
Puck stod som förstenad och visste inte vad han skulle göra han
bara tittade och såg hur hans docka växte och helt plötsligt var
de i samma storlek!
-Men.. vem är
du? Puck var inte rädd, snarare
förvånad.
-Din allra
bästaste vän så klart! Men är det inte läggdags snart?
-Öhm.. jo, jo
det stämmer nog. Puck var för
det mesta in den som man lätt satte ur balans men det här var inte
heller en företeelse som skedde varje dag.
Det var mitt i natten och det var tyst i huset. Månen lyste och
speglades i sjön och det höstens vindar tog tag i trädens grenar
utanför.
Det var den kallaste natten på länge. Men.. det var något som inte
stod rätt till. Det var... någon, eller kanske något som tog sig
in på familjen Galaxys marker som inte borde göra det.
En lång och reslig främling, med lysande gula ögon och långa klor
och huggtänder. Man hade kunnat tro att han var en varulv, men nej..
Det var han då inte, detta var en annan typ av nattens varelse.
Merkurius sov en lätt och orolig sömn. Hon plågades lätt av
mardrömmar och denna natten var det värre än vad de brukade. Hon
kastade sig fram och tillbaka i sängen och var alldeles svettig i
pannan.
Men hur rädd hon än var så hade hon blivit ännu räddare om hon
hade vaknat och tittat sig om kring. För hon var inte ensam. Det var
någon, eller kanske något som följde hennes andetag.
 |
| Merkurius har dessutom sitt rum på andra våningen... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar