Kapitel 42. En välkomnad återkomst.

Det hade gått en månad sedan den speciella natten och det var återigen fullmånde. Uranus vaknade av att hon hörde oväsen och gick ut i vardagsrummet. Hon kände hur hon stelnade till när hon insåg att det var något som inte stod rätt till.

Tidningarna som låg på bordet låg inte längre på bordet. De svävade i luften flera decimeter över det.

-Det är inte möjligt, det är inte möjligt. Vad är det som händer?

Bordet ser ut som många möbler gör när man har att göra med en hel familj med varulvar -.-'

-Oh, förlåt Unni. Jag har inte riktigt fått ordning på det här ännu. En röst så bekant att det nästan skar i hjärtat på henne, men rösten var långt borta.

-Är.. är det verkligen du? Nej, det kan det inte vara. Jag hör i syne jag hör vad jag vill höra.. det är inte möjligt.

Uranus lämnade rummet för att gå in och lägga sig igen, uppenbarligen så sov hon fortfarande. Men när hon kom in i rummet och stod vid sängen kände hon sig betraktad. Hon kände en stirrande blick som kom bakifrån och hon vände sig om.

-Det... det är du. Uranus sprang fram och med tårar rinnande från kinderna. Hon var lycklig och förvirrad allt på samma gång.

-Ja, min lilla vargunge det är jag. Och vilken fin familj du skapat dig. Den där Gator var bättre än vad jag trodde. Men jag kan inte stanna länge, så fort solen stiger så återgår jag till min sömn men bara för att vakna en annan natt. Jag har några dagar på mig men jag vet inte hur många... Men det är så mycket jag vill säga. För det första så håll ett öga på Merkurius. Det är något som inte stämmer, det är som om hon är i fara men jag vet inte varför. Liemannen har besökt henne en gång när hon var liten när hon var väldigt sjuk, men jag kan känna hans närvaro omkring henne. Så håll alltid ett öga på henne. För det andra. Du måste se till att föra vidare vårt släkte, inte bara via dna. Du måste berätta för dem. Jag vet att ni pratat med Oberon, och jag pratade med Puck häromnatten. Haha, det är verkligen inget som skrämmer den pojken.. Men solen kommer.. Saturnus gick fram till sin dotter och kramade henne hårt, vilket var en konstig känsla för Uranus, då det kändes som om hon blev kramad av en kall vind. Men helt plötsligt var hon borta igen.

Uranus satte sig på sängkanten och tittade ut och såg hur det ljusnade. Hon var tacksam, hon trodde aldrig att hon skulle få se henne igen. Men också orolig. Vem vill åt Merkurius?

Eftersom hon inte kunde somna om gick hon upp för att kolla till Merkurius som sov lugnt, hon betraktade henne en stund och gick sedan ner för att göra sig i ordning. Det var Oberons födelsedag i morgon och hon var tvungen att jobba idag, hur trött hon än var, eftersom hon hade tagit ledigt för i morgon.

När hon gått öppnade Merkurius ögonen, hon hade inte alls sovit. Hon hade vaknat en stund tidigare och känt sig betraktad, och för en sekund tyckte hon sig se hungriga gula ögon utanför fönstret men när hon tittade igen var det ingenting där. Hon kände sig väldigt illa till mods.

”Jag gillar inte det här alls. Sängen står nog fel, det kanske är inbillning. Men det kanske är för att den står så nära fönstret.” Merkurius flyttade sängen och kände sig yr av ansträngningen.

Hon gick ner och såg sin pappa i köket, men hans leende bleknade när han såg henne.

-Men hur mår du egentligen? Du är alldeles blek? Låt mig känna på dig. Gator lade handleden på hennes panna och smackade ogillande med munnen. -Nej det här duger inte, du går inte till skolan idag. Du får stanna hemma. Bums i säng igen.

Merkurius gjorde som han sa, och även om hon inte trodde det så somnade hon med en gång.

Senare den dagen...

Skolan var slut, middagen äten, läxorna gjorda. Äntligen tid för lek! Puck sprang ut till den lilla lekplats de hade på trädgården och tog fram sin docka och la den på marken.

-Okej Ylle visa nu att jag inte var galen sist. Bli levande!

-Allt för dig bästa vän! Puck kunde inte tro det. Det hände igen!

-Jag är lyckligaste i världen, jag har en levande leksak! För.. du är väl fortfarande min docka?

-Docka tycker jag låter lite elakt, vad sägs som bästaste bästa vän?

-Haha, det låter nog snällare. Puck sa till Ylle att räkna medan han sprang och gömde sig, sedan lekte de ”Tjuv och polis”, sedan gungade de och... lekte som barn leker genom att springa runt och skratta och gapa.

Uranus stod i fönstret och tittade på honom.

-Gator du har rätt. Han pratar med någon, eller pratar han med sig själv? Du har nog rätt dockan är nog inte bra för honom. Vi får ta och prata med honom men inte nu. Vi väntar några dagar och ser vad som händer.

Uranus hade somnat i soffan så Gator ruskade henne försiktigt och pekade mot sovrummet, hon måste sovit dåligt inatt. Hon hade betett sig lite konstigt hela dagen och kastat konstiga blickat på Merkurius. När han kom att tänka på sin enda dotter bestämde han sig för att kolla att allt stod rätt till och gick upp till hennes rum.

När han försiktigt öppnade dörren blev han förvånad över att se att sängen stod tom, han slängde upp dörren i panik men fann Merkurius vid sängänden, stirrande tomt framför sig.

-Är allt okej? Är du sjukare? Gator lyfte upp henne och la henne i sängen.

-Nej, jag kan bara inte sova. Det känns som om någon tittar på mig hela tiden. Det var inte förens då Gator insåg att sängen stod på fel plats.

-Har du... har du flyttat sängen? Alldeles själv? Varför ropade du bara inte så hade jag eller...

-Jag ville göra det själv. Jag vill göra vissa saker själv, är trött på att vara sjuk hela tiden.

-Du har det inte lätt du, jag lider med dig. När han klappade henne på kinden kände han att hon hade feber igen och kände på hennes panna.

-Igen? Nej jag går ner och hämtar din febermedicin, så kommer du snart somna. Merkurius nickade och tittade efter sin pappa när han lämnade rummet.

Dagen efter...

Det var Oberons födelsedag men eftersom det var en vardag var både han och Puck i skolan. Merkurius hade fått stanna hemma ännu en dag så Puck tog med sig hennes läxor. Detta var inte första gången hon hade varit hemma på grund av sjukdom.

På grund av att hon var borta så mycket hade hon svårt att få vänner. Hon hann aldrig riktigt lära känna någon och de andra barnen skulle alltid stirra på hennes öron, ögon, hudfärg och till och med hårfärg. Puck lyckades allt vända det till något positivt men Merkurius drog sig mest undan.

När Oberon kom hem så möttes han av Merkurius, Puck som fått sluta tidigt, Uranus, Gator och till och med sin morbror Natt och kusin Teresa. Han blev väldigt glad över att se alla men samtidigt lättat över att de inte var fler där. Han förstod att något var på gång eftersom Puck inte med på skolbussen.

Innan det var dags för tårtan så tog han sin mamma avsides och kramade henne.

-Tack för att det inte är fler personer här.

-Äsch, vet väl att du inte hade tyckt om det. Var likadan själv när jag var i din ålder. Vi galaxianer är nog inte speciellt sällskapliga av oss.

Oberon är mer lik sin mamma än sin pappa och föredrar ofta ensamhet framför sällskap. Oberon favorit sysselsättning är att måla, gärna samtidigt som han lyssnar på lite musik. Hans bästa vän är kusinen Teresa, som även om hon är äldre än honom är en av de få vänner han faktiskt har. Men trots vad alla tror så trivs han med att vara ensam. Han vill gärna lämna hemmet och flytta till ett hus i utkanten av staden och odla sin egen mat och spendera livet i lugn och ro.

Oberons har egenskaperna:

Virtuos
Konstnärlig
Gröna fingrar.