Kapitel 24. "Jag måste ut dit. Jag måste veta"

Uranus drog sig för att skaffa ett jobb utan spenderade sin lediga tid med sin trädgård eller var ute och joggade. "Jag känner mig mer hemma ute än inne, speciellt när det regnar" tänkte Uranus när hon skördade tomater. Natt hade skickat ännu flera frön så nu hade hon fyra stycken som hon väldigt gärna ville veta vad de skulle bli.

"Jag skulle vilja se havet. Jag har aldrig varit vid havet." Uranus pratade för tomatens döva öron men det var inte mindre sant för det. Tänk att stå där och känna sig obetydlig, det hade varit något.

På natten vaknade Saturnus av att det var hennes födelsedag. Hon hade förnekat det och blundat för varje tecken, hon ville inte bli gammal, inte nu. Hon hade pratat med sin chef som sa att hon var närmare rymden än någonsin och åldern skulle inte stoppa henne! Hon skulle ut dit! 

Saturnus hade tillsammans med en rymdforskare vid namn Anders letat efter vart Galaxia skulle kunna ligga, de hade jobbat länge eftersom det Saturnus visste om sitt solsystem var det hon lärt sig i skolan, och ja.. kan du rabbla alla planeterna på rak arm? Men nu hade de hittat ett solsystem som var likt Galaxias, men det låg ganska långt bort.

-Det ser ut som en spegelbild av vårt.. jag menar, mitt solsystem sa Anders och lade armen på hennes arm,  men ändå så olikt. TVÅ solar! En mycket större måne, och flera små planeter. Eller det är vad jag tror jag kan inte se hela solsystemet för halva ligger i mörker, bland annat där jag misstänker att Galaxia ligger.

Men trots det var detta de bästa nyheterna hittills.

Saturnus tittade sig i spegeln, och trots rädslan för att hon var äldre så betraktade hon sina rynkor med nostalgi och glädje. För den där rynkan under höger ögat kom när Natt föddes, den vid munnen när han lärde sig gå och höll på att välta byrån över sig, den i pannan när Uranus började skolan.

Hennes liv på jorden var skrivet i hennes ansikte. Det var ett bra liv, men det var inte slut än. Hon skulle ta reda på vad som hänt på Galaxia, det måste hon. 

Gator ringde och undrade om erbjudandet fortfarande gällde, vilket Uranus sa var en självklarhet. Han kunde komma samma kväll, hon skulle prata med Saturnus först.

-Mamma, jag har bett Gator flytta in.

- DU HAR VAD?!  Saturnus blev rasande. -Hur kan du göra det? Du känner honom knappt, är detta på grund av Natt? Han är äldre än dig och han och Karin ska ha barn ihop. Är du gravid?!

-Nej... det är jag inte, men jag vill bo med honom. Uranus rodnade när hennes mamma frågade om hon var gravid, det var inte en möjlighet ännu.

-Men du har precis blivit vuxen!  Du ska ut, leva, skaffa jobb och.. LEVA! Har du glömt av Gordon! Hur han svek oss, efter han tvingat sig själv att bo med mig. Han ljög, allt var bara lögn! Saturnus verkade inte tänka på att Uranus inte visste exakt vad Gordon gjort, eller vad som hänt när hon kastat ut honom. Men allt kom rusande över henne. Först Gordons svek, sedan flyttade Natt ut och GIFTE sig och nu detta! Uranus flyttar ihop med någon och skaffar ett fast förhållande det första hon gör.

Saturnus störtade där ifrån, så arg att hon inte längre fick fram ord och bara ville vara ifred.

Uranus hade inte väntat sig detta, hon trodde att hennes mamma kanske skulle bli chockad men inte så här arg. Varför ville hon alltid att hon skulle göra allt som på Galaxia! Saturnus pratade alltid om frihet men borde hon då inte få friheten att välja detta? Att välja Gator?

När Gator kom märkte han att hon inte var på topp men sa inget, gav henne bara en kram. När de sedan skulle gå och lägga sig bytte de om till pyjamas i olika rum och när de sedan sov så låg de hela tiden en bit ifrån varandra. Trots att de hade känt varandra länge så blev de nu plötsligt blyga.

För att fira att Gator flyttat in så höll de en liten fest, och eftersom hösten var i antågande så blev det en maskerad. Uranus var till en början nervös över att träffa så mycket folk på en och samma gång, speciellt Gators bror, pappa och någon kompis hon aldrig träffat förut.

-Detta behövs, i min utveckling. Om jag ska lyckas så måste jag klara av att träffa folk, klara av deras blickar och frågor. Jag måste stå på mig.

När festen väl var igång så kände Uranus att hon började slappna av, och till slut hade hon till och med trevligt. 

Saturnus hade gått till jobbet på morgonen och fortfarande inte kommit hem. Uranus började oroa sig för bråket. Detta var deras första bråk och det fick Uranus att känna sig illa till mods, men när hon såg Gators leende så försvann det. När han log kändes allt lättare.

Dagen efter festen var en söndag och Saturnus var ledig. Hon hade kommit hem sent efter ha varit ute med Jack. Det var länge sedan de träffades och Saturnus mindes nu varför. De var nära vänner men det hade aldrig varit nog för Jack, han ville alltid mer. Även om han inte stötte på henne eller något sådant så kände Saturnus det när han tittade på henne eller när han undvek att röra vid henne.

Men hon hade inte tid med kärlek, hon hade bara ett mål, och det var rymden. 

Saturnus gick för att prata med Uranus då ilskan hade börjat släppa och tänkte helt enkelt be henne säga till Gator att flytta igen. När hon kom in i hennes rum såg hon dem igenom fönstret. Hon kände hur det stack till i hjärtat. Hon såg så lycklig ut. Hur skulle hon någonsin kunna beröva sin dotter den lyckan?

Saturnus höll sig undan tills Uranus kom in i kontorsrummet där hon stod och målade. 

-Oh, förlåt, jag ska gå.

-Nej, stanna.  Saturnus gick fram till sin dotter och kramade henne hårt. -förlåt, det är klart du kan ta dina egna beslut och jag är glad att du står fast vid dem. 

Uranus lämnade efter en stund rummet och såg lättad ut. Saturnus återvände till sin målning, hon var inte duktig men hon försökte måla utsikten från sitt fönster i Galaxia. Det var svårt då hon inte längre riktigt mindes hur det såg ut.

"Jag måste ut dit. Jag måste veta."

Generation 2. Uranus.

Uranus har nått vuxen ålder och är nu familjens överhuvud. Men hur ser det ut i huset? När Saturnus störtade ner på jorden så var tomten inte mer än ett hål, men efter mycket slit har det vuxit till ett hus. Så här ser de ut.

Saturnus, Uranus och Uranus pojkvän Gator.

Huset och Uranus garage. Uranus önskar att hon kunde ha ett större garage med mer än bara en skruttig bil, varför inte ett riktigt vrålåk och en motorcykel?

Verandan och smutstvätt. Saturnus brukar ofta sätta sig och leka på verandan, kanske för att man inte riktigt blir sedd från vägen.

Vardagsrummet! Saturnus gillar inte jordens teknik så det enda tekniska de har i hemmet är en stereo, eller det är i alla fall var Saturnus tror, hon har inte varit inne i Uranus favoritplats. (tapeter ska ändras så fort Uranus tjänat in lite pengar)

När Natt flyttade så fixade händiga Uranus två små rum till ett stort. Hon har även fått tag i en riktigt cool säng, som hon hoppas att hon får dela med någon snart. (Lägg märke till Uranus atletiska pokal till vänster)
(det har kommit lite affischer i kläm på bilden, detta har blivit åtgärdat efter bilden har tagits)

Saturnus rum, ljust och enkelt som hon vill ha det. Hon funderar på att ta in ännu fler växter, men det har inte blivit gjort ännu. Jobb för allt!

Uranus favoritplats, garaget. Hon har gjort sitt bästa för att bilen ska hålla igång, men bättre blir den då inte. Sedan finns här en tv, Gator hjälpta Uranus hitta den på en loppis som hans granne hade. Uranus tycker tv-apparater är ytterst spännande, speciellt eftersom hennes mamma inte vet att hon äger en!

Kapitel 23. Uranus märkning.

Uranus gjorde inte mycket den första tiden efter att Natt hade flyttat. Gator ringde henne men hon kände oftast inte för att träffas. Men några dagar senare så ringde skolan och meddelade att det var dags för student, vilket piggade upp henne. Hon hade förberett ett tal, något som vanligtvis är väldigt ovanligt för Uranus. Att stå framför folk var inte något hon trivdes med, men om hon ska lyckas bli en idrottsstjärna så måste hon klara av det.

Natt jobbade den dagen men när hon skulle gå in stod han utanför,

-Jag har lunchrast, men måste ju träffa Unni på min student. Natt hade munnen full av macka men Uranus kramade honom hårt. Hennes bror hade blivit så vuxen, han såg ut som en vuxen man nu, inte som hennes storebror.

Väl inne i stadshuset så skakade Uranus i hela kroppen när hon gick mot podiet, men så fort hon stod framför alla så tog hon ett djupt andetag och låtsades som om hon inte var rädd. Och det fungerade! Hon blev inte bara utvald som klassens bästa talare utan även som "Den som kommer bli en idrottsstjärna".

"Hur kan de veta det?" tänkte hon först skrämt, men kom på att det bara fanns vissa titlar som valdes ut, och det hade inte förvånat henne om de lottades ut, men ändå, så gav det henne lite styrka.

Senare på dagen stannade Saturnus henne i hallen.

- Det är dags nu. Jag har gjort lite efterforskningar och tror jag vet hur vi ska lösa det. Det finns en salong på andra sidan staden där de tatuerar och piercingarna kan jag själv sköta! Saturnus lät stolt, men Uranus kände sig lite kallsvettig, piercingar?!

-Vad.. ska du pierca mig?

-Ska jag vara ärlig så är jag inte så speciellt förtjust i blod, men mina blödde knappt alls och ja, alltså det verkar vara hemskt men jag har oroat mig för det så mycket nu att jag inte är lika rädd för det längre. Så ja, jag ska pierca dig. I vår släkt har vi haft dessa tre på nosen i många generationer. Jag ska lära dig så att du senare kan lära dina barn.

Uranus kände sig fruktansvärt nervös, och när de sedan satt i bilen mot salongen så kände hon sig yr. Hon ville ju detta, men det kändes konstigt nu när det var på gång. 

(ber om ursäkt för suddig bild, det har varit lite krångel med mina bilder så har ingen bättre :P)

När de kom in på salongen mötes de av en äldre kvinna med många tatueringar. Det kändes bra både att hon var kvinna och att hon var äldre. Även om Uranus hade en storebror så hade hon inte pratat med många pojkar, förutom Gator då. 

-Mitt namn är Stina, bara sätt dig i stolen och chilla av så ska du se att det går som en dans, jag har la gjort det hundratusen gånger förut. Djupa andetag är grejen bruden!

Uranus satte sig och tittade på sin mamma. Saturnus ansikte hade fått en grå ton och hon såg förfärlig ut. Då förstod Uranus att hur orolig hon än var så var Uranus hundra gånger mer orolig.

Saturnus såg ut som om hon skulle svimma och Uranus skickade ut henne ur rummet tills att allt var klart. Hon blev så chockad över att det inte gjorde ont alls, utan mest kittlades så hon gjorde flera stycken. Hon gjorde först den traditionella i nacken, sedan en på magen likt sin mamma. Sedan tog hon dubbla på armarna. För att hon var Uranus, och hon skulle bli en stjärna på den här planeten, då skulle hon också synas ordentligt!

När allt var klart hämtade hon sin mamma ur väntrummet och hjälpte henne ut till bilen. Men när de närmade sig bilen blev hon allt starkare.

-Jag var orolig för din skull, men du tog det så bra. Jag är stolt över dig, och titta. Du har dina märkningar! Du är en vuxen kvinna nu. När vi kommer hem ska jag göra mitt bästa för att avsluta ceremonin och sedan är du fri att göra vad du vill i livet. Du är vuxen och när jag blir gammal blir det du som bestämmer.

När de var hemma så gick Uranus in i badrummet och tog av sig kläderna. Hon kollade på sina tatueringar och kunde känna hur de gav henne kraft. Snart skulle hennes mamma säga vad hon stod för, vilket skulle bli väldigt spännande.

När hon kom ut ur badrummet hade hennes mamma lagt fram kanyler och en tång. Uranus gick och satte sig vid bänken.
-Jag har tränat på detta, och jag minns hur det gick till när jag gjorde det. Även om det känns jobbigt så är detta viktigt för vårt arv. Det är viktigt att du kollar noga hur jag gör så att du kan göra det samma när du får en dotter som uppnått vuxen ålder.

-Jag är redo.

Saturnus ställde sig framför henne och tvättade först hennes näsa innan hon markerade ut vart de skulle sitta och la fram brickan med piercingar, tång och kanyler. Saturnus tog tången och satte den över Uranus näsrygg och tog den första kanylen och drog igenom den. Först kände Uranus ett fruktansvärt tryck följt av smärta och sedan var det över. Piercingen gled snabbt in och tången flyttades ner och det hela upprepades en gång till.

När det var klart satte Saturnus sig bredvid henne och kramade henne.

-Du är vacker, du.. Du ser ut som en riktigt galaxier nu, och här på jorden där det inte finns lika starka samhällsklasser kan du bli VAD du vill. Som din mor har jag valt vad du ska stå för här i livet utifrån din namne, din planet. Du är Uranus och du ska stå för Himmeln för det är den du ska nå, Godhet för det är vad du är, och Atletik för det är din kropps naturliga egenskap.

Uranus var nöjd, mer än nöjd. Hon var stolt och kände sig starkare än någonsin.

Uranus gick återigen till spegeln och tittade på sitt ansikte. Hon såg annorlunda ut, hon var... söt. Uranus hade aldrig gillat sitt utseende, inte så att hon hatade det men hon tyckte heller inte om det. Nu när hon såg sig själv så tyckte hon att hon faktiskt var söt. De senaste dagarna i ensamhet kanske behövdes men nu ville hon ut och träffa folk. 

-Vem bryr sig om de tittar på mitt hår? Eller på mina stora spetsiga öron? Eller ens på mina blå ögon med smal pupill! Jag ska bli den bästa idrottsstjärnan Moonlight falls, och jag ska ha råd med en riktigt fin bil och kanske till och med en motorcykel. SE UPP MOONLIGHT FALLS HÄR KOMMER URANUS!

Uranus kände sig fylld av energi så hon ringde genast Gator som verkade förvånad över hennes samtal.

-oh! Jag trodde du inte ville ses, men jag ses gärna nu. Det är varmt vad sägs som ett bad? Uranus log, det var nog det allra bästa med Gator. Efter ha varit vän med Natt så länge och känt hennes familj sen han var barn var att han visste vad de tyckte om. Och alla galaxianer gillar vatten och fukt! 

När de träffats sist var när Uranus gick från tonåring till vuxen, Gator som var äldre än henne var redan vuxen men de hade inte haft tid att umgås på riktigt länge. De hade smsat och ringt men inte setts. Så när Uranus såg Gator så rodnade hon. Han hade blivit stilig.

Han hade en gul skjorta med en bil på, om det var en tillfällighet eller inte visste hon inte. Uranus nya favorit tröja var en gul och blå tröja med en Toyota på. Men det spelade ingen roll, om det var meningen så var det för att han tyckte om henne, var det inte meningen så var de för att de var lika.

-Jag har saknat dig Unni. Uranus stelnade till, det var bara hennes bror som kallat henne det. Det kändes fel först, men också.. familjärt och nästan... intimt. Ju mer hon tänkte på det ju bättre kändes det.

-Gator, jag har saknat dig också. Jag vill inte att det går så lång tid igen. Jag vill vara med dig mer, gärna hela tiden. Uranus var nästan berusad av sin nya energi, självförtroende och förälskelse. Hon tänkte inte riktigt på vad hon sa, hon bara var ett med ögonblicket.

Kanske var det dessa känslor kombinerat med att Natt hade flyttat ut, eller kanske var det var hon egentligen ville men utan att hon ens tänkt igenom det flög orden ut ur hennes mun.

-Bo med mig. Flytta in hos mig, så vi kan leva sida vid sida.

-Är.. är du helt säker? Gator lät lite tvekande men om det var av förvåning, rädsla eller något annat kunde Uranus inte avgöra.

-Ja, jag tror det.

-Okej, men vi testar i alla fall.

De badade länge, pratade och lekte om vart annat, och när de båda var som russin tog de på sig sina vanliga kläder och kysstes länge bakom en buske. Inte för att ingen skulle se dem, förr hade det berott på att Uranus inte ville bli sedd och stirrade på, utan för att få vara lite bara med varandra. 

Snart kunde de vara i fred i hennes stora nybyggda rum, men vad skulle Saturnus säga om detta?

Kapitel 22. Festligheter och avsked.

-Vi åker nu! ropade Natt innan han och Karin gick till taxin som väntade utanför. Det var spännande och återigen fick han fjärilar i magen.

När de väl satt i taxin tittade han på Karin och log, sedan la han handen på hennes nu buktande mage. Hans blivande fru och barn, nu på väg till vad som kan bli deras blivande hus. När taxin stannade hjälpte han Karin ut.

-Haha, dumsnut, jag kan ta mig ut själv! men hon lät inte arg utan slog honom bara retsamt på armen. När de stod och betraktade huset så tystnade de båda två.

Det var stort och det var... perfekt. Det fanns till och med ett garage om de skulle få råd till att köpa bil.

-Hej och välkomna, vill ni se insidan? Karin och Natt gick mot mäklaren som visade dem huset och för varje rum blev de allt mer säkra, de ville ha det här huset! 

När Natt och Karin kom hem så satt Uranus i soffan och skickade ett sms till Gator, men trots att hans fina svar så kände hon sig nerstämd. Hon ville inte att han skulle flytta, även om hon förstod att det skulle bli lite trångt med allihop under samma tak. 

När Uranus tittade på Karins mage kände hon en konstig känsla. Hur kändes det egentligen? Att de skulle få barn alltså. Det måste kännas spännande och.. "men jag ska vänta! tänker inte skaffa barn det första jag gör. Jag vill köra bil, motorcykel, spendera nätter med Gator under bar himmel och kanske åka utomlands." men hur hon skulle få råd med allt var en annan femma. 

-Unni är du klar? ropade Natt, och Uranus kom på att hon inte hade tid att sitta och slappa i soffan utan sprang och bytte om. De skulle alla följas med till Natts student.

När de väl var där så hade Uranus tänkarna på annat håll, hon tänkte på ställen hon ville åka till och saker hon ville göra, och överallt i alla tankar var Gator med.

Två dagar senare...

Det var dags för fest igen, men denna festen skulle bli annorlunda än den förra. Natt och Uranus hade spenderat mycket tid tisslande och tasslande om vad som skulle ske ikväll. 

-Är du verkligen säker på detta Unni? Jag vill inte att du ska känna att du blir åsidosatt, det är ju ändå din födelsedag!

-Lyssna här, du vet att jag inte gillar uppmärksamheten, eller att det ska komma folk överhuvudtaget så jag är bara tacksam över att behöva vara kvällens totala fokus. Det var sant, hon tyckte inte riktigt om att vara i fokus, eller... tänk att få vara fokus på ett annat sätt, tänk att få vinna en löpartävling eller något sådant. Ta emot pris och... Uranus upptäckte att Natt pratade med henne och släppte sina tankar, tills vidare.

Kvällen var ganska lik Natts kalas som bara var några dagar innan hennes, men snart skulle det ändras på.
-Dags att blåsa ut ljusen! ropade Natt, Karin och Gator i kör. Uranus var egentligen lite trött på tårta men hon skulle fylla år nu. Efter detta var hon vuxen. Hon skulle få köra bil, åka utomlands, skaffa jobb och... ja göra vad hon vill egentligen. Det betydde också att det var dags för hennes märkning, något hon inte riktigt förstod vad det var eller varför det var så nödvändigt. Hon brukade ofta titta på sin mammas tatueringar och tre piercingar i näsan, men kunde inte se sig själv i det. Men samtidigt ville hon ha det. Hennes mamma hade det och alla på Galaxia. Varför försöka vara något man inte är, hon var ju faktiskt också en galxian även om hon aldrig varit där.

När hon stod framför tårtan och skulle blåsa ut ljusen så visste hon inte riktigt vad hon skulle önska sig, men så dök tanken från tidigare upp. "Jag önskar att jag blir en sportstjärna, känd för mina atletiska kunskaper istället för mina öron."

-Om jag får stjäla uppmärksamheten lite! Natt log sitt vanliga leende, men inombords var han både glad och nervös. Vart kom all denna plötsligt nervositet ifrån? -Jag har med Unnis tillåtelse fått lov att få stjäla hennes kväll lite. Det är nämligen så att jag och Karin har hittat ett hus, och vi har köpt det. Han vågade inte titta åt varken sin syster eller sin mamma, men tog Karins hand innan han fortsatte.

-Det jag kommer säga nu är något som kanske går emot vad mitt folk gör, men för Karins folk är det inte så konstigt även om det kanske är ovanligt i vår ålder. Vi har tänkt gifta oss. Här ikväll framför er som är våra närmaste.

Uranus tog sin mammas hand när hon såg att hon såg något förfärad ut. Hon hade berättat för dem när de var barn att äktenskap inte var vanligt, inte ens strikta förhållanden var lika vanliga som på jorden. Äktenskap var något väldigt speciellt och skedde mellan människor som levt tillsammans hela livet. Även om Natt och Karin älskade varandra så hade de inte varit tillsammans så länge.

-Han är så olik mig, men eran morfar och mormor gift sig, de hade varit tillsammans hela livet och ja.. jag hoppas de var tillsammans till slutet. Saturnus viskade detta till Uranus och kramade hennes hand. Uranus hade inte sett det hos sin mamma innan. Hennes mamma hade alltid varit orolig av sig men hon hade aldrig sett den saknaden förut.

Natt och Karin hade bara ögon för sig själva och Uranus satt med sin mamma som inte sa mycket, när kvällen närmat sitt slut så var det Uranus som sa ett kort hejdå till alla utan Gator som hon stod en stund extra med.

När alla hade gått så gick hon fram till spegeln och tittade på sina långa öron, hon betraktade sina tunna skivor till pupiller och sin gula hud. Hon granskade till och med de blåa topparna i håret. Hela sitt liv hade hon bara velat smälta in, men nu kände hon en känsla hon inte känt förut. Hon kände sig stolt över sig själv, för hon var en av vad som skulle kunna vara de sista av sitt folk. Med stoltheten kom också en annan känsla, en känsla av rotlöshet.

Uranus har egenskaperna:
Älskar naturen
Fordonsentusiast
Atletisk
Familjeinriktad

Hennes livsönskan blev:
Bli en superstjärna (nivå 9 proffsidrott)

Uranus är arvtagaren och modern till generation 2.

Morgonen efter ville Uranus inte gå upp. Hon visste att detta var sista dagen hennes bror bodde hemma, och även om det bara varit för ett par dagar så hade hon även vant sig med att ha Karin där.

Men Uranus satte sig upp i sängen och tog på sig kläder och åt frukost med sin bror och hans fru samt sin mamma som inte sa mycket.

-Ni kommer klara er fint, det är klart det kommer vara ovant men vi bor ju på samma planet! Till och med samma kvarter. Vi kan besöka er hur ofta som helst.

Saturnus kramade först Karin och sedan Natt. Hon tog hans huvud mellan sina lila händer och tittade honom djupt in i ögonen.

-Det är bäst för dig det!

Uranus följde dem till dörren och efter att Karin gett henne en kram så gick hon i förväg.

-Unni. Det är du som snart kommer bli familjens överhuvud. Det kommer bli ensamt om du står själv, men om Gator inte är rätt person så är han inte det. Du lever bara en gång så lev stort och fritt lilla syster min.

De kramades en sista gång och Uranus kände hur strupen snörptes ihop. Men hon svalde ner sina känslor och tittade när Natt gick emot taxin. Han vinkade en sista gång och log innan den körde iväg.

Kapitel 21. Natts hemlighet.

Det var en varm sensommar dag, skratt och musik ekade över familjen Galaxys nybyggda veranda.

Det var en spännande och viktigt dag, det var Natts födelsedag, han skulle nu bli vuxen.

Saturnus som innan var van vid små kalas och fortfarande var avskräckt från Natts första hade varit tveksam till iden från början men när hon fick höra att det bara var Gator, hans syster samt Natts flickvän Karin som skulle komma så tyckte hon att det var okej.

Och det var ju en sån fin dag!

-Korvarna är färdiga! ropade Saturnus till de dansande ungdomarna. Karin hade hjälpt till med att plocka fram och förbereda maten, något Saturnus var tacksam för. Hon hade precis kommit hem från jobbet och var trött. 

"Jag är så nära nu, en befordran ifrån att få åka ut, ut och leta efter Galaxia. Det måste finnas något kvar! Det måste finnas svar.." tankarna avbröt av ett skratt hon inte ofta hörde. Hon vände sig om och såg Uranus skratta åt något Gator viskat i hennes öra. Det gjorde henne glad att Gator fick Uranus glad men gick de inte lite snabbt fram? Det var skillnad med Natt och Karin, Natt var annorlunda. Uranus är.. Uranus såg att hon betraktade dem och leendet bleknade något medan de gick för att sätta sig för att äta.

När ungdomarna slog sig ner vid bordet fortsatte skratten i mellan tuggorna men Saturnus såg att Natt och Karin ofta delade tunga och hemlighetsfulla blickar. "Natt är annorlunda, men det går fört fort för honom också, de skyndar sig in i förhållanden. Alla på den här planeten verkar ha bråttom med att ingå äktenskap och skaffa barn. De borde satsa på sina jobb först! Visserligen fick jag barn tidigt... och jordbornas livslängd verkar vara kortare." Saturnus tänkte på Gordon som hade gått bort av ålder, det var Jack som hade berättat det. Jack var också gammal, hans hår hade blivit vitt medan Saturnus var lika svart som alltid.

"Men, Gordon var äldre än mig när vi träffades.. Så varulvar verkar leva lite längre i alla fall" hennes blick föll på Gator. "men tänk om.. tänk om det är klimatet som påverkar. Det känns som om åren här går snabbare och inte bara för att planeten bara har en sol, det känns som om jag är äldre än vad jag borde. Inte lika slät som min mor i min ålder". 

-Eller vad tycker du mamma? Saturnus slets ur sina tankar och kände sig skrämd, alla tittade på henne med frågande blickar. Hon hade varit så inne i sina tankar att hon inte hört att de pratat med henne.

-Vad.. Va.. Förlåt jag hörde inte.

Natt gav henne sitt förtjusande leende och upprepade:

-Jag har tänkt söka jobb på Forskarstationen, och det är något jag velat länge, inte sant?

-Ja det är det! Synd bara att de där vetenskapsmännen är överdrivet intresserade av oss, så vitt jag förstår så ser vi likadana ut förutom mina och Uranus ögon och våra öron... och hudfärg.. och hår färg.. och.. hahaha! Saturnus skrattade när hon kom på att det var en hel del yttre egenskaper som skiljer dem åt.

Det mörknade och det blev dags för att blåsa ut ljusen. Karin höll ett hårt tag om Natt innan han gick till tårtan. Natt hade berättat att hon fyller år i morgon och tanken föll återigen på att han snart kommer flytta.

Natt blev såg bara bättre ut ju äldre han blev och när kalaset började närma sig sitt slut stod han och Karin och kysstes länge innan han gav sig av. 

-Jo jag tänker göra det nu, bättre nu än sen. Vi ses i morgon som vi sa, eller hur? Karin nickade, kramade honom hårt innan hon började gå hem.

Natt stannade utanför dörren, efter en djup suck öppnade han den. Han hörde Uranus fnittra och förstod att Gator inte gått ännu, det fick honom att le. Gator var hans bästa vän, efter Uranus så klart. Han hörde att vattnet stod på och förstod att hans mamma diskade. Han gick ut i köket för att hjälpa till.

-Inte på din födelsedag! Saturnus skrattade och knuffade honom lätt, men han såg att leendet inte gick hela vägen till ögonen. Han antog att han visste vad hon tänkte på, och det gjorde ont i honom men detta var vad han ville. Han ville bo med Karin och..

-Jag vet att du inte vill att jag flyttar och att det är för tidigt, men.. detta är verkligen vad jag vill. Om du går med på det så vill jag gärna att Karin bor här tills i ett par dagar, vi ska kolla på ett hus som vi får billigt. Jag vill att du ska träffa henne ordentligt innan.

-Det.. Saturnus tystnade. Hon tänkte på hur denna lille vargunge lärt sig gå och tala, hans första dag i skolan och allt bara svämmade över och hon kramade honom hårt. -Det är klart hon ska. Jag vill träffa henne. Jag önskar verkligen du kunde fått träffa din morfar. Han var fantastiskt och du är så lik honom.

När han hjälpt sin mamma att ställa in allt i skåpen såg han Uranus så i dörren och titta efter Gator.
-Unni! Jag har en sak till dig! Han hade hittat ett frö på väg hem från Karin här om dagen, han hade tagit det till forskningsstationen men de var inte säkra på vad det var. -De kunde inte säkert säga vad de var, de sa att de kunde vara allt ifrån ett lökfrö till ett pengaträd. Men jag vet att du är tycker om naturen så tänkte att om du tränar lite innan så borde du kunna få det att växa upp! Uranus tittade på honom och gick fram och gav honom en hård kram. Det var länge sedan hon kramade honom och Natt kände hur han fick ont i magen. Han skulle sakna henne mest, men om de hade tur så kommer de ändå bo nära.

Uranus skyndade sig ut för att planera lite sallads- och äppelfrön och dagen efter skulle hon till biblioteket och läsa allt hon kunde om hur man sår frön.

Dagen efter hans födelsedag så fick han ett samtal från skolan som meddelade att studenten närmade sig, detta var något han såg framemot men inte lika mycket som han såg fram emot att skaffa ett jobb. Han kollade i tidningen och hittade en annons där forskningsstationen meddelade att de sökte, han ringde dit och passande nog kände han personen som svarade. Natt fick inte det med lägst lön, men det skulle bli knapert, det var ett som var säkert!

När Karin kom hade hon vuxit upp men Natt blev hänförd av hennes utseende.

-Vad sa dina föräldrar nu när du kommer bo här? frågade han henne.

-De var inte jätteglada men de accepterade det i alla fall, de vet fortfarande inget heller.

-Bra, vi väntar med att berätta det. Men jag har en överraskning till dig senare.

 Karin försökte få ur honom överraskningen men Natt var solid som en sten och sa inget alls.

Karin flyttade in sina väskor i Natt rum, hon hade inte mycket och de hade redan pratat med de som hade huset och de sa att det redan var möblerat om än sparsamt.

Karin skulle inte söka arbete för tillfället men spenderade mycket tid att läsa, hon ville lära sig så mycket som möjligt innan flytten. Saturnus var på jobbet och Uranus i skolan så Natt och Karin smet in i badrummet och tog en gemensam dusch. Ensamma tillfällen hade de inte fått många så de hade tagit varje chans de fick att få lite privattid.

När Saturnus kom hem från jobbet gick hon till Karin som hade diskat och städat i köket. Natt brukade ofta hjälpa till hemma men Uranus var hemsk, det var ett under om man ens fick henne att lägga strumporna i tvättkorgen!

-Jag är väldigt tacksam för hjälpen, Natt har pluggat hela dagen antar jag?
-En stor del om inte annat, jag är glad att han fick jobbet. Jag hoppas också att du tycker det är okej att vi flyttar ihop.
-Du verkar vara en bra flicka, och var alltid stark. Natt är kanske inte alltid så stark som han själv tror men jag är glad att han har dig bakom sig. Saturnus la en hand på hennes axel, hon menade varje ord. Hon tyckte inte om att Natt skulle flytta men han hade i alla fall Karin med sig.
-Jag är så... Karin blev först blek och sedan grön i ansiktet, och sprang sedan på toaletten för att spy. Saturnus tittade efter henne och sedan förstod hon varför Natt ville flytta så plötsligt.

Natt väntade tills Karin glömt av den nämnda hemligheten, men sent på kvällen när alla sov smög han in i läsrummet där hon satt. Han hjälpte henne att resa sig.

-Karin, jag har läst mycket om detta och jag tror att det är rätt. Jag vill bo tillsammans med dig och vårat barn. Jag vill göra er lyckliga och jag vill leva med er. Jag vill dela mitt liv och själv med er. Så, Karin. Natt klev ned på knä och Karins ögon tårades

-Vill du gifta dig med mig? Natt tittade på henne, han förstod inte varför det kändes som han hade så mycket fjärilar i magen. han brukade inte ofta vara nervös.

Karin tittade på honom och hjälpte han upp, hon tittade honom djupt in i ögonen och sa...

-Jag har aldrig velat något annat.

Kapitel 20. Ombygge i hem och själ.

Det var morgon och Saturnus hade stannat sina vargungar en snabbis innan de skulle iväg till skolan. Hon hade jobbat och slitit och sparat varje krona.

-Så, jag har tänkt på något. Jag trivs inte i det här huset och ni börjar bli för stora för att dela rum. Jag har pratat med ett företag som ska hjälpa mig bära ut alla möbler och sedan bygga om huset så ni får egna rum. Det kommer vara tomt i början eftersom vi inte har så mycket möbler som det är men att få en egen yta kan vara viktigt. Sedan, huset kommer se annorlunda ut. Eller rättare sagt, inte se annorlunda ut. Jag vill att ni ska känna det som om ni hör hemma här på jorden eftersom vi fortfarande inte vet vad som hänt med Galaxia. Det är dags att vi gör hos hemmastadda. 

Uranus kände det något som en lättnad medan Natt mest rykte på axlarna. Han hade varit tyst det senaste. Han skulle snart ta studenten och spenderade mycket tid på att plugga och prata med Karin antingen i telefon eller utomhus.

-Uranus! ropade Saturnus när de skulle till skolbussen, vänta lite! Du tar inte skolbussen idag! 

Natt vände sig om och log mot sin syster och blinkade åt henne, hur kommer det sig att han alltid visste vad som var på gång?

-Jag börjar också nu men vi ska samåka, jag har nämligen lärt mig köra på jobbet och Jack har sålt mig hans gamla bil. Den är ganska värdelös men jag vet hur mycket du tycker om bilar så tänkte att jag skulle lära dig köra den.

Uranus log med hela ansiktet och kramade sin mamma. 

Efter skolan så följde Gator med Natt och Uranus hem, men när de satte sig och plugga så gick Natt undan. Han betraktade dem där de fnissade åt varandra. Han log, för hade det inte varit för Gator så hade han varit mer orolig för Uranus. Hon har svårt för att få vänner och är ofta utanför.

Men Gator hade han känt sedan de var barn och han var en bra kille från en bra familj. Att han var varulv gjorde bara saken bättre!

När Saturnus kom hem hade hon arbetarna med sig, de skulle renovera. Uranus stack till biblioteket för att läsa lite om trädgårdsarbete, något hon hade blivit mer intresserad av medan Natt gick för att träffa Karin.

-Är du verkligen säker nu då? Frågade Natt Karin för säkert hundrade gången.

-Haha, ja! Hur många gånger måste jag säga det? Det är en chansning, men jag tror det kommer fungera jättebra! Speciellt nu när Gator och Uranus träffas så ofta. Det kommer kännas naturligt. Hur gjorde man på... på planeten du härstammar från?

-Jag vet faktiskt inte... men det bryr jag mig inte heller om! Jag vet vad jag vill i alla fall!

Natt mötte Uranus på vägen hem och de blev väldigt glada över att se sitt nya hus. De må ha samma design som de flesta hus på denna fantasilösa planet men de var fortfarande fint. Det såg så.. hemtrevligt ut.

Natt kunde inte låta bli att känna sig sorgsen när han klev in i huset. Saturnus visade stolt upp alla sparsamt möblerade rum och så fort de sett allt så gick han och la sig. Det var dags. Bättre förr än senare.

Det var lördag och alla var lediga, men Natt väntade tills alla var vakna och hade en ledig stund över.

-Jag måste berätta en sak för er. Jag kommer snart ta studenten och sedan fylla år. När jag gjort detta så... kommer jag och Karin flytta ihop. I ett eget hus.

-Ni ska.. vad?.. men..  Uranus tittade på Saturnus som tittade tomt ut i luften en stund, sedan verkade hon komma till liv.

-Det är brukligt att de manliga arvingarna flyttar ut, men det betyder inte att jag kommer sakna dig mindre för det. Natt var tacksam över att de hade tagit det så bra, även om Uranus reagerade som han trodde. Hon isolerade sig och var sur på honom. Men det skulle nog släppa när hon insåg att han inte kommer försvinna för alltid.

Uranus var arg, sur och lite ledsen. Hon ville inte att han skulle flytta. Han hade varit  hennes bästa vän sedan de var barn och hon hade ingen... jo. Hon hade faktiskt Gator... Uranus tog upp sin telefon och en kort stund senare ringde det på dörren.

Hon sprang för att öppna den och släppte in honom.

-Jag kom så fort jag kunde, det lät som det var något allvarligt har det hänt...

Uranus böjde sig fram och kysste honom och han tystnade och besvarade kyssen.

När hon tjuvkikade på honom så såg hon hur hans fräknar nästan försvunnit på hans rodnande kinder. Då slog en tanke henne som hon inte trott hon skulle tänka "Jag önskar våra vargungar också får fräknar".

Kapitel 19. Blommande kärlek och en förvandling.

Vita runda hus, massa ljust blått vatten. Invånare med långa öron, utan ögonvitor i hundratals olika färger. Bilarna svävade över marken och saknade hjul. Det luktade sött och friskt och vinden var ljummen. Ödlor stora som hundar låg i solen och njöt. Det var nästan ett paradis. Fuktigt och varmt.

Fordonen, det var så... *RING RING*

Uranus vaknade till verkligheten, hon undrade hur mycket av vad hon såg som stämmer överens med hur det en gång sett ut. Var det syner eller ihop konstruerade minnen från vad hennes mamma berättat?

Mobilen ringde ilsket och Uranus svarade, hon gillade inte mobiler. Och hennes ringde aldrig vilket gjorde henne lite förvirrad.

-Hallå?

-Oh, trodde aldrig du skulle svara. Jag ehh... undrade om du kanske ville ses? om du vill alltså, du måste inte. förstår om du inte har tid. han mumlade, Uranus kom på sig själv med att le åt det.

-En liten stund. Jag kommer till dig nu, ska prata med Saturnus först, hon ville säga något. Det fanns de som reagerade på att hon kallade sin mamma vid förnamn när hon pratade med andra, men Gator brukade vara avslappnad kring henne och Natt. Det är nu det sista han hade blivit en stammande och rodnande främling.

Uranus tog på sig sitt utomhusställ, hon visste att det bidrog till människors blickar men hon hade inte mycket till övers till Jordens kläder. Säkerligen var det på grund av Saturnus som alltid försökte hitta kläder så var i liknande material och stuk som hon var van vid. Sedan skulle deras kläder alltid färgas i rätt färger. Inte för att det gjorde så mycket skillnad för Uranus som var van att gå klädd i blått och gult. Natt var den enda som klädde sig i mjuka linne tyger med lös och konstig passform.

-Jag ska snart gå! ropade hon och såg att hennes mamma stod i köket.

-Jag har hittat en sak åt dig. Eller, egentligen var det Natts ide men vi har lagt ihop pengar för jag tror att du kommer föredra den här. Uranus förstod inte vad hon menade, men såg hur Saturnus hade gömt ett paket bakom ryggen.

Hon öppnade långsamt paketet och såg att det var någon typ av skateboard i, fast den såg annorlunda ut och saknade hjul.

-Detta är det närmaste jag hittat något fordon på den här primitiva planeten som påminner om våra. Den svävar! Den är helt ny, det är till och med bara en prototyp som Natt såg i en tidning när han var på forskarstationen med skolan.

Uranus tittade på på sin mamma och log, det var en fantastisk present. Hon hade kanske helst av allt fått en bil, men eftersom hon var för ung var det här det näst bästa.

När hon var på väg ut när hon såg att Karin var på väg emot huset. Hon nickade emot henne och Karin log. Hon var snäll den där Karin, hon var mild och kändes som en kärleksfull människa. Hon hade varit här väldigt mycket det sista, de hade suttit och tittat in varandras ögon och hållit i varandras händer. "Konstigheter, de pratade inte ens" tänkte hon när hon hoppade på brädan. Det var svårare än vad hon trodde och hon förstod att hon behövde införskaffa en hjälm.

När Karin kommit in så hade hon och Natt satt sig i den trånga lilla hallen och pratat om vad de hade gjort den dagen. Men Natt var orolig och kunde inte sitta still, Karin hade kommit ganska sent och stannade inte länge men när han skulle gå ställde han sig i hennes väg.

-Du är den finaste som finns. Natt tog ett steg framåt, han kände hur hans kinder hettade men han var så nära henne nu att han kunde känna doften av hennes hår, hans ansikte var så nära hennes, han kände sig yr, och så. Så kysste han henne, det var fantastiskt, han ville aldrig kyssa någon annan.

Uranus kom hem efter ha varit hemma hos Gator och tittat på tv en stund. Hon sa inte mycket utan lyssnade mest på Gator. När hon kom hem så kände hon sig lite konstig. Starkare på något sätt, men mest annorlunda. Hon nonchalerade det hela och gick för att borsta sina tänder, och när hon tittade upp så såg hon att något inte stämde. Det var något fel med hennes ansikte.

Så såg hon sina ögon. Hon kände hur rädslan växte i magen, vad var det som hände? Hon sprang in i sin mammas rum och väckte Saturnus som låg och sov.

-Lugn, lugn vargunge vad är det med dig?

-MINA ÖGON! De har fel färg!!

Saturnus betraktade hennes ögon och såg förvånad ut. 

-Du har rätt, de är mörkare. Mycket mer blåa än vad de varit innan? Saturnus tänkte så hårt hon kunde, men detta var faktiskt nytt för henne också. Hårfägen kunde ändras och samma med hudfärgen men inte ögonen. Men Uranus hade alltid haft annorlunda ögon. Det måste ha att göra med Gordons varggener och hennes utomjordiska.

-Jag vet faktiskt inte, men jag tror att det är för att du börjar bli vuxen och att de ändrade färg på samma sätt som din hud gjorde. Det är nog varggenerna... eller.. jag vet inte alls. Men det börjar närma sig din märkning och det här säkerligen med det att göra.

Uranus gick in på toaletten igen och betraktade sina ögon, de var finare nu. Mörk blå fin nyans. Undra vad Gator skulle tycka om dem?