Kapitel 9. Vad är på gång?

Graviditeten tog hårt på Saturnus, inte för att hon hade något emot att vara hemma egentligen, men Gordon var alltid hemma. På grund av smärtan i ryggen och tröttheten så var Saturnus inte på det bästa humör något Gordon ibland hade svårt att förstå. Hon ville ju vara med honom, men kanske inte bo med honom. "Han kommer inte ta det bra, han kommer inte gilla det alls men jag trodde att han skulle hjälpa mig när jag var gravid men han verkar vilja att jag ska laga mat och städa! Vem tror han att han är! Det är hans jobb. Bah".

Saturnus var så uppe i graviditeten att hon inte märkte att Gordon hade allt fler samtal som han var tvungen att ta i andra rum. Men varför skulle hon bry sig om det? Alla måste få ha ett privatliv, något hon inte hade tackat nej till själv.

En natt vaknar Saturnus med en fruktansvärt smärta i magen, hon försökte somna om men till slut gick det inte. Gordon var inte hemma, han hade sagt att han hade ärenden någonstans och Saturnus tyckte det var trevligt med lite lugn, ro och ensamhet.

Efter en stund insåg hon var som var på gång, det var barnet. Gordon hade nästan befallt henne att hon skulle skynda till sjukhus när barnet var på gång, men varför då? Kvinnor har i alla tider fött hemma, och det var så man gjorde!

Saturnus var lite rädd, till och med väldigt rädd. Mest för att hon skulle göra något fel som kunde skada barnet. Hon tänkte på när hennes pappa berättade om när hon föddes, han hade funnits vid sin mamma Dags sida hela tiden. La kalla handdukar på hennes panna och trösta henne när hon var rädd. Saturnus önskade att hennes pappa var här nu. Det var ingen som var så lugnande och trygg som hennes pappa.

Men förlossningen gick bra, men Gordon var rasande när han kom hem och förstod vad som hade hänt. -Tänkte du en enda gång på mig? Om det hände dig något hur skulle jag då kunna ta hand om ungen?! Du är egoistisk som bara tänker på dig själv! 

Saturnus hörde knappt vad han sa, hon hade bara ögon för den lille pojken som låg framför henne.  Hon tittade länge på hans gula ögon, han hade fått ögonen från sin far. De hade ögonvita och var lysande gula. Gordon kom in i rummet och ställde sig bredvid henne. Han drog efter andan och Saturnus trodde att han var lika lycklig som henne... men.. Han tittade inte på pojken. Han tittade på fullmånen som lyste in igenom fönstret.

-Jag.. Jag.. glömde en sak hos Flint.. 

Saturnus såg förvirrad efter honom när han sprang iväg till bilen och hörde rivstarten. Må han alltid varit konstig men vad var det där?

-Äsch då lille vän, sa hon viskande till pojken, du ska få ditt namn efter den modigaste och snällaste man jag träffat. Du ska få heta Natt efter din morfar.

Kapitel 8. Sjukhusbesök.

Flera dagar förflöt utan någon större inverkan på livet, Saturnus spenderade mycket tid på jobbet men kände sig allt mer krasslig, hon hade ett illamående som inte försvann. Hon bestämde sig tillslut att besöka sjukhuset, om läkarna kunde hjälpa henne var hon inte säker på men tänkte att det var värt ett försök.

Efter att ha pratat med läkaren en stund (som var väldigt intresserad av Saturnus och undersökte noggrant hennes ögon och öron) så satte hon sig ner med journalen i handen, - Saturnus, nu är jag inte helt säker, men av alla symptom att döma så tror jag att du väntar barn. Vad tror du själv?

Tanken hade inte ens slagit henne. Hemma så hade hon ätit tabletter som förhindrade graviditet, men hon hade ju självklart inte med dem hit. På Galaxia är det kvinnan som väljer när det är dags att skaffa barn medan det ofta är mannen som sköter om barnet när de väl är fött. Men Vad skulle Gordon tycka om det? 

-Jag tror du har rätt.. 

Saturnus reste sig om och brydde sig inte om att läkaren ropade efter henne. När hon kom hem så kände hon sig förtvivlad. Hon har alltid velat ha barn, men hon hade tänkt skaffa en karriär först. När hon var barn var drömmen att bli pilot, en dröm hon inte kunde fullfölja på grund av sin låga klassstatus. Hade hon varit hemma nu så hade hon säkert jobbat på klädfabriken som hennes mor. Dag in och dag ut, men här! Här kunde hon göra vad hon ville.

Saturnus hade förstått att det inte alls var lika jämställt här på jorden, på Galaxia passade mannen barnet när det var litet så att kvinnan kunde vila upp sig från graviditeten och amningen, sedan delade de på ansvaret om inte föräldrarna inte hade råd att bara en jobbade. Men så verkade det inte vara här. Här SKULLE kvinnan vara hemma, och hon var inte alls säker på om hon ville det. Men, hon kände sig skyldig att berätta för Gordon. Han var ju FAKTISKT delaktig.

Gordon kom en kort stund efter hon ringt honom och Saturnus tänkte att det inte var någon ide att dra ut på det. 

-Det är en sak du måste veta, och jag vet inget annat sätt att säga det men. Jag är gravid, och jag tror jag vill behålla barnet dessutom. Saturnus stint på honom.

-Vad menar du med att du är gravid?! Du vill ju inte ens vara tillsammans med mig men nu ska vi ha barn? Hade du ens tänkt tanken på vad jag vill?

-Det är ju därför jag ringde dig! Jag fick ju precis veta det, jag kunde inte förutspå detta!

Gordon tittade på henne och sedan mjuknade hans ansiktsdrag -Nej det är klart. Jag... Jag har aldrig sett mig som pappa bara. Men, då är det lika bra att jag flyttar in med en gång!

-Eh.. ah..va? 

Saturnus visste inte alls om hon ville bo med honom, men han hade redan gått för att skynda sig hem och börja packa. "Det blir nog bra, jag behöver bara vänja mig vid tanken" tänkte Saturnus innan hon gick och la sig och läste en stund.

Hon ville i alla fall ha sin egen prägel på huset och skyndade sig att snabbt fixa ordning huset med de pengar hon samlat ihop, hon hade passande nog precis fått semesterersättning också!

Hon ville ha ett runt och fint hem som hennes föräldrars men det var svårt med de konstiga tjocka träväggarna de hade här på jorden. Hon gjorde i alla fall sitt bästa för att få ett runt och ljust hem, även om hon inte hade råd med ordentliga fönster ännu.

Kapitel 7. En kanske oanad förändring på gång.

Det gick på för Saturnus på jobbet, hon klättrade sig snabbt upp för karriärstegen och fick ständiga erbjudanden av stadens forskningsteam att gå med, men hon undrade om de verkligen ville att hon skulle vara med att forska eller om hon skulle bli forskad på?

Det hade blivit kallare ute, kallare än vad Saturnus någonsin känt och en morgon på väg till jobbet mötes hon av ett vitt... mjukt... konstigt.. istäcke. Saturnus tog ett steg ut i det vita och hemskt kalla täcket och kände hur hon inte kunde andas, det var dags att hyperventilera... igen.

Hon stod och andades i en påse tills dagens samåkningskompis kom ut och ledde henne till bilen. Dagens kompis var chefen Flint, han hade alltid haft mycket tålamod med Saturnus. Han förklarade att det var snö, att det är regn som frusit. Dock gjorde detta inte Saturnus lugnare, vad är det för fasansfull planet hon landat på?! Men som tur var så verkar det som det bra sker varje århundrade efter vad hon förstått. Puh!.

På lunchen mötte hon Gordon som bara skrattade åt hennes reaktion på snön, -Har ni verkligen inte snö? huh, låt mig visa dig att det inte är så hemskt. Saturnus tackade ja åt förslaget och när hon slutat jobbet så stod Gordons bil och väntade. Han började med att sucka åt hur hennes hus såg ut. men hjälpte henne att sätta upp en ljusslinga, något som mörkrädda Saturnus uppskattade väldigt.

Efteråt visade Gordon hur man gjorde snögubbar, Saturnus tyckte inte snön var så kul som Gordon tyckte, men den var å andra sidan inte lika skrämmande när man såg den formad till en konstig bollman med morotsnäsa.

Klockan blev mycket, så när Gordon frågade om han fick sova över så svarade hon ja. Efter en lång dag först på jobbet och sen lekandes i snön somnade båda ganska snabbt. Saturnus kröp sig närmare Gordon i sömnen, omedvetet och kanske bara på grund av kylan...

När de vakade låg tätt intill varandra, ansikte till ansikte. Saturnus lekte med hans skägg medan han långsamt började vakna till. Han kanske inte är så smart, eller ens speciellt trevlig alla gånger, men ack hon var helt fängslad av hans utseende. Dock var hon skrämd av tanken av att han ville ha mer..

Saturnus slängde sig över honom och kysste honom, kanske inte helt omedveten om vad denna kanske inte helt oskyldiga kyss kunde leda till.

Kapitel 6. Försoning på badhuset.

Dagen efter hade Saturnus nästan glömt av vad som skett innan, de var bra konstiga de där människorna som skulle gnälla om allt hela tiden! Så innan hon for till jobbet ringde hon och frågade om Gordon ville träffas på badhuset, som låg nära hennes hem. Han var lite stel mot henne men tackade ja i alla fall. Saturnus älskade att bada och hade spenderat många dagar på gymmet som låg på andra sidan staden, innan hon själv hade råd att köpa dusch.

Hon tyckte också hon var extra stilig i sin jobbhatt.

På badhuset var Gordon snart sig själv och de plaskade länge om kring i vattnet, efter en stund frågade han om hennes tatueringar. Hon tittade sig om kring och märkte att hon var den enda som har tatueringar på badhuset.

-Tatuerar ni er inte? Frågade hon samtidigt som hon granskade Gordons väldigt håriga kropp, hon hade försökt låtsas som inget men det var väldigt fascinerande. Hår, på kroppen?! Och inte lite heller!

-Jo det gör en del men de brukar ofta göra tigrar och fiskar eller så, du har ju samma tatuering över hela på flera ställen? 

Det var sant, det var Saturnussymbolen, symbolen för planeten som var hennes namne. Den hade hon fått när hon var stor nog att få sitt märke, alla kvinnor fick märken när de nådde vuxen ålder. På samma sätt som man får sina färger. Saturnus färger var lila, mörkt grön och svart. Färgerna valdes ut av fadern när de var små och skulle representera deras aura, och symbolen skulle representera vad flickorna var och stod för. 

Saturnus stod för: Barnslighet, ängslighet och pånyttfödelse. Hon hade ofta funderat på vad de sista skulle betyda men nu kändes det självklart. På Galaxia var hon ingen, bara en flicka i den lägre klassen, men här... Här var hon Saturnus av Galaxia och hennes barn skulle föra Galaxias arv vidare.

Hon försökte förklara detta för Gordon som verkade tappat intresset när han inte förstod exakt vad hon menade. Men det gjorde inget, han var inte så smart men fin att titta på.

För att Gordon inte skulle bli irriterad av sin oförståelse kysste hon honom och han kysstes tillbaka tills hon puttade ner honom i vattnet igen och skrattande hoppade efter. Oh, vad hon önskade att hon hade en pool hemma, eller ett badhål i hemmet! Ack om hon inte vore så fattig!

 När Gordon släppt av henne utanför hennes kantiga hem stod hon kvar en stund och betraktade månen, den såg så liten och ynklig ut. Inte konstigt att det är så lite vatten här, den stackars månen måste kämpa hårt med att ta hand om vattnet som finns.

hon suckade och gick in för att lägga sig och önskade att hon hade fler fönster så man alltid såg månen.

Kapitel 5. Det ringer på dörren!

Saturnus började få ordning på sitt dygn som nu nästan var rättat efter hur solen rörde sig över himlen, dock lade hon sig fortfarande mycket senare än de flesta, annars gick hon bara upp för tidigt.

Klockan var 8 på morgonen när hon hörde att det ringde på dörren.

Hon fick panik, ett besök utan att någon hört av sig i förväg? "Inga bra nyheter kommer utan förvarning" brukade hennes pappa säga, så hon darrade av skräck. Hade hon gjort något fel? Var det någon typ av hemsk milis som skulle föra bort henne för hon inte kommer från den här planeten? Hon hade sett älvor och spöken men alla kom från denna jord.

Saturnus försökte ta djupa andetag innan hon gick mot dörren, hon öppnade den långsamt.

-Det var på tiden sömntuta! Tänkte bara säga att jag vill ses ikväll efter jobbet, är på väg dit nu!

-MAN MÅSTE RINGA INNAN! sa Saturnus med ilska i rösten, vet du inte att bara dåliga nyheter kommer utan förvarning? Ilskan kom från den rädslan hon bar inom sig, hon såg hur 

Gordon rynkade på pannan irriterat  -Skit i det då! Aja, vi ses i kväll! sedan gick han tillbaka till bilen och körde iväg.

Saturnus hade inte menat att bli så arg, men hon tyckte att Gordon hade överreagerat lite på hennes reaktion, hon var ju bara rädd! Hon ville helst av allt bara vara själv idag men hon saknade Gordon samtidigt, han fick henne att skratta.

Dagen flöt förbi som många andra och strax efter solens nedgång kom Gordon, de satte sig utanför huset och tittade på stjärnorna, Det gjorde Saturnus lite vemodig, hon kände inte igen någon av stjärnbilderna här. Hon saknade sin egna himmel och mindes hur hennes pappa pekat ut de olika stjärnbilderna.

Gordon pratade på om jobbet och vad han hade gjort och märkte att Saturnus inte riktigt lyssnade, han blev arg och innan han gick därifrån så tittade han surt på henne och sa -Du kan i alla fall låtsas vara intresserad! jag lyssnade på ditt pladder förra gången! Och jag tycker det är dags att vi beter oss som ett par ska göra!

-gordon, jag har mycket i huvudet just nu, och jag ser inte ens oss som ett par på det sättet.. (inte för hon var säker på vad han menade, på Galaxia så var det bara äldre som blev par, och det var efter de levt tillsammans länge, varför ville han hesta något sådant?)

Gordon såg sårad och arg ut och gick därifrån, men Saturnus brydde sig inte om honom, han var en känslig varelse och hon var fri. Varför skulle hon vilja binda sig redan?

Hon tränade lite innan hon satte sig och lusläste tidningen, hon hade märkt detta var ett av de mest effektiva sätten att lära sig mer om området, invånarna och planeten i sig. Hon tyckte överlag att de var väldigt gnälliga varelser, som den där dumma dumma Gordon, dumma stiliga Gordon.

Kapitel 4. Ett oväntat biblioteksbesök.

Saturnus hade sovit nästan ett dygn när hon vaknade igen, hon hade märkt att hon sov kortare tid än vad nätterna var långa. Antagligen för att planeten bara har en sol, där av är nätterna kortare än vad hon var vad vid. hon låg i sovsäcken en stund och kände hur mycket hon saknade sitt hem, det var verkligen dags att försöka fixa tak över huvudet. Men först tänkte hon ta en tripp till biblioteket och läsa lite om planetens historia, natur och seder. Här gick det nämligen inte bara att gå fram och hälsa och börja prata med någon, det verkade i vilket fall som om invånarna på den här planeten blev chockade av hennes framfusighet, så hon beslutade att hon skulle ligga lite lågt idag.

Även om hon ville ligga lågt var det inte alla som gjorde det. Det kom fram en man när hon satt och läste och började prata med henne.

-Hej, förlåt, men jag har aldrig sett dig på biblioteket förr, är du ny? Du ser i alla fall ny ut. Har aldrig sett något som du och jag måste säga att jag finner ditt utseende väldigt intressant att titta på.

-eh, hej.. jag är ny här på din planet ja. Jag kommer från en planet som jag tror är mindre som ligger i ett solsystem som är väldigt likt ert om det inte vore för att vi har en extra sol, vi har två mindre solar än eran enda stor. Där av att ni har längre nätter och så.... hon kom på att hon bara babblade om vad hon precis lärt sig, men mannen stod och lyssnade intresserat.

-Wläääää! Saturnus gjorde plötsligt en min för att lätta upp den pinsamma tystnaden, men när hon gjorde det kom hon att tänka på hur det gått på gymmet och skulle precis låta minen falla när han svarade med att göra en min tillbaka. De skrattade nervöst åt varandra och mannen fortsatte bröt tystnaden som uppstod efter skrattet.

-Jag vet att vi precis har träffats men vill du gå på en dejt? Jag kan visa dig lite av staden, och föresten, jag heter Gordon, Gordon Farmwell. vad är ditt namn?

-Saturnus den fjärde av paret Natt och Dag från Galaxia avdelning 5 A. Jag vet inte vad en dejt är men jag uppskattar om du visar mig din stad jag hittar inte så väl och vill vara hemma innan natten.

Gordon blinkade lite förvirrat och visade Saturnus till sin bil. Saturnus tittade skeptiskt på den men hoppade in i alla fall.

Saturnus hade förväntat sig att han skulle visa vart alla landsmärken låg och liknande men istället tog han med henne ut på middag, (hon valde soppa, hon hade ätit burksoppor på sin tomt och hennes mage hade vant sig någorlunda, hon kräktes inte i alla fall) och efter de ätit satt de och pratade lite allmänt. 

-Det är dags för mig att skaffa mig tak överhuvudet, jag fick en telefon av Chrissy på posten och jag har lärt mig hur den fungerar. Så ska skaffa ett sånt konstigt hus som ni har så jag slipper sova i regnet. Även om jag gillar regn, eran planet är torr.

-Har din planet ett fuktigare klimat?och vad är det för fel på våra hus? Gordon skrattade, inte åt henne som hon först trott utan åt situationen. Hon gillade honom. Han var ärlig.

-Era hus är kantiga och formade som kuber, likt era fordon. Våra hus är.. var.. runda och formade mer som det ni kallar svampar. Och ja, vår planet är... var.. mycket fuktigare.. Saturnus slog ner blicken och kände sig ledsen över att tänka på sin planet. Gordon märkte av stämningen och sa att det var dags att gå.

 När de kommit ut gav han henne en bukett med röda blommor! -Oh! tack! sa Saturnus lyckligt och började mumsa i sig blommorna (hon var inte helt mätt efter soppan) men när hon såg Gordons blick så förstod hon att hon gjort något galet.

-Ehhh, ni äter dem inte va? Hon började skratta lite uppgivet men Gordon närmade sig henne, hon kände sig lite skrämd och träng och helt plötsligt var om hon slingrad av hans armar och läppar. Han kysste henne! Så där utan att de känner varandra! Så ska man ju inte göra, men Saturnus glömde snart tankarna och drunknade i ögonblicket.

Morgonen efter bestämde hon sig att ta tag i sitt hem och efter att ringt runt ett tag fick hon tag ett företag som resta en liten kub där hon kunde bo. Hon fick till och med en säng billigt av en av arbetarna som sa att hans dotter ändå behövde ny, och gav den billigt när han såg att hon sov i en sovsäck. Saturnus började tro att det fanns hop om jorden ändå.

Nu när hon hade något som hon antog kunde kallas för hem satte hon sig och skrev ett brev till Gordon hon visste inte om det var brukligt eller inte men hon försökte skriva ner vad hon tyckte.

"Varm

Glad

Kittlig i magen"

Hon skickade i väg brev och det kittlades mer i magen än någonsin.

 När hon började fundera mer på vad hon skulle göra denna dagen så ringde hennes gamla telefon och hon såg bara siffror. Det betydde att det var ett nummer hon inte sparat, det var liknande på deras kommunikationcentraler hemma. Hon svarade och hörde Gordon i luren.

-Du sa att du hade dåligt med pengar, jag jobbar hos militären och om du vill så har jag fixat ett jobb till dig. Det är en lång väg till topp men om du lyckas så kan du bli astronaut, då kanske du kan ta reda på vad som hänt med Galaxio (hon hörde att han sa fel men rättade honom inte)

- Jag vill ha jobbet! sa hon glatt, nu kanske hon kunde ta reda på vad som hänt.

Kapitel 3. Utforskning av staden.

Saturnus försökte att ständigt hålla sig sysselsatt, hon ville aldrig slappna av, hon ville aldrig tänka. Så efter sin andra natt på Jorden så bestämde hon sig för att undersöka området hon bodde i. Det var sent men inte helt mörkt ute, Saturnus var nämligen mörkrädd. Men i sin iver att upptäcka allt så kom hon längre hemifrån än vad hon trodde, och helt plöstligt så hade det börjat mörkna.

En bit längre fram såg hon lysande lampor i en affär och klev in. Kvinnan bakom disken log och hälsade på henne. -Du är ny här va? Mhm, det känner jag direkt. Inte bara i Moonlight Falls utan även på jorden. Varit med om mycket och tungt vilar ett ansvar på dina axlar, men var inte orolig jag vet att du kommer klara dig galant. Men berätta allt nu!

Lägg till bildtext

Här var en människa (Saturnus hade minsann läst tidningar och upptäckt att de likt talspråket delade ett gemensamt skrivspråk) i hennes smak. Mycket mer lik galaxianerna, rakt fram och ärlig och talade direkt om vad man ville. Chrissy som den blonda kvinnan hette, satt och pratade med Saturnus tills det började ljusna och när Saturnus inte kunde få fram ett ord utan att gäspa var det nog dags att vandra hemmåt.

-Du behöver mer pengar, men det kommer snart ordna sig självt. Men om du behöver pengar just nu, så leta efter plantor redo att skördas, samla in honung och smådjur och sälj så klarar du dig tills du fått ett jobb.

Saturnus gav sig iväg hemåt och hittade faktiskt en ödla, en fågel och flera spännande växter som växte på marken som hon kunde skörda. På Galaxia växte det mesta i vatten eller underjord. Så dessa konstiga frukter och grönsaker var helt nytt för henne. Under hemvägen funderade hon även på det där med jobb, hon ville flyga på Galaxia men hade inte råd med utbildningen, en trashank som henne på flygskolan? Men hon försökte tänka på annat, det gjorde ont att tänka på hemmet.

Men trots sina försök så var hon alldeles upprörd och till sig när hon kom hem (och hon behövde verkligen duscha igen), hon kände hur hon fick svårt att andas den torra luften, hur lågt borta molnen kändes, hur rundörade och vitögda alla var... hon kände hur det kändes som om hon skulle falla av planetens lätta tyngdkraft tills hon hörde sig pappas röst "Du klarar det", hon mindes även att hennes mamma visat henne hur ett knep för såna här situationer, och började andas i en påse tills hon andas i normaltakt igen.